tisdag, november 18, 2008

Han får en...

...egen blogg! Blir så sugen på att skriva ibland så vi gör ett försök. Får se hur det blir med uppdateringsfrekvensen. För att Knud skall slippa bagaget av mammas gynbesök, humörsvängningar och magmått blir det en helt ny blogg som inte har några referenser tillbaks till [livet del 2].

Du hittar oss här....

fredag, november 07, 2008

Insikter om föräldraskap - eller Minsta motståndets lag

Fick en kommentar från Fibula idag med en förfrågan om det inte var dags för en kvartalsuppdatering snart. Det är det inte... men denna lilla uppmärksamhet gör mig ändå lite glad och triggar ett inlägg.

Saknar bloggande ibland, men är rädd att det bara skulle bli en lång geggig, smörig, sockervaddsradda av Knud-är-fantastisk-inlägg. Livet utanför Knud är ju helt icke-existerande. Jag äter, sover, lever, andas Knud, och det kanske inte är så intressant?

Här kommer lite insikter om föräldraskap så här långt. Grundbudskapet är - minsta motståndets lag styr - inte din vilja, eller goda intentioner.

Om att gå på restaurang eller fest:
Hade (som så många andra blivande föräldrar inbillar jag mig) sett framför mig att man minsann visst kan gå på restaurang eller fest även med bäbis. Den kan ju sova, den vänjer sig väl...

Ja, det kanske den kan. Men du vet inte säkert. Det kan lika gärna bli ett maraton av "i-vagnen-ur-vagnen-fram-med-tutten-bort-med-tutten-i-vagnen-ur-vagnen-osv...", mamma som står och drar vagn och känner sig stressad över maten som kallnar eller sällskapet som väntar. Något nöje blir det inte, och efter ett par försök inser man att det är faktiskt inte värt det. Vi stannar hemma - och myser!

Om amning och tystnad:
Skulle gärna vilja ha ett slamrigt och bullrigt hem med massa liv, men det är lite svårt att slamra till det så där på egen hand. TV:n är såklart alltid på (jo, jag är inte helt förändrad), men vid amning hemma så pratar jag kanske inte så mycket och så högt. Följaktligen tror Knud att det är honom jag pratar med så fort jag är ute och fikar med någon eller pratar i telefon samtidigt som jag ammar. Så då ligger han där med släppt tutte och stora ögon och undrar vad jag har att säga honom. Skall vi leka kanske?? Snacka??... Söt är han, men äter man inte så blir man inte glad i längden... Alltså sitter mamman tyst och svarar inte på tilltal under amning. Hade absolut tyckt att det fick väl bäbisen lära sig innan jag hade barn, men nu är det liksom så att man inte vill ta den där ledsna bäbisfajten - ens en endaste gång (se nästa punkt).

Om skrik:
Jag hade föreställt mig att man skulle kunna bli helt galen och vansinnigt irriterad på bäbisen om den bara skriker. Men så är det inte! Man blir helt förstörd, min älskling skall inte vara ledsen - han skall aldrig behöva vara ledsen!!!! Så känns det! Jag har haft en otrolig tur att Knud nästan aldrig varit ledsen utan att man vet vad det är (jag är hungrig/jag är trött/jag har tröttnat på det här), men de gånger det har hänt är det hjärtskärande. Vilken mespropp va! Hoppas jag tuffat till mig innan tonåren...


Och här:
månadens bild på underverket. I utstyrsel skickad från spanska kompisen. Tog ett tag innan jag fattade den kombinerade mössan/halsduken. Vilka långa öronlappar tänkte jag.
Men de måste ha en annan modisjang de spanska bäbisarna. Den är redan för kort i livet men ändå för lång i ärmarna. Kanske är de mer som minimänniskor bäbisarna i Spanien. Men kortet på den lille beduinen är oemotståndligt tycker i alla fall mesproppsmamman (fan, jag kan inte låta bli att lägga upp bilder, jag som känner mig så tveksam till om Knud vill bli bloggad om över huvud taget..:-).