Två inneboende

Sedan kl 12:00 idag bor det två stycken 4-celliga, perfekta embryon i mig!

Jag kom till kliniken kl 9, en timme för tidigt, finns inte så mycket att ta sig för i Köpenhamn en tidig lördagsmorgon. Laboratoriemänniskan höll just på att gå igenom alla embryon för att kolla status på delningen. Av de 12 befruktade äggen var det många som hade delat sig till 2-cellstadiet berättade han, men inget till 4-cells som är det optimala på dag 2. Efter lite konfererande mellan doktor och labman och en check mot mina restider blev det bestämt att jag skulle komma tillbaks kl 12, i förhoppningen att något/några delat sig till 4.

Ett par timmar och lite shopping senare är det tummen upp från doktorn. Thank you, thank you, thank you!!

De övriga äggen är långsamma och det är tveksamt om det blir några till frysen. Stort bortfall och liknande scenario som sist alltså. Men det KÄNNS mycket bättre! Och härmed läggs den sista energin på att fundera på hur det hade blivit om man hade väntat en dag till med återföringen. Basta!

Så från och med nu är jag (utvalt förslag från Tingelings lista):
- gravid tills motsatsen bevisats!

Äggfabrik

Vid gårdagens äggplock fick de ut 21 ägg (som idag har reviderats till 18, 3 var visst inte ägg i alla fall).... 18 ägg är precis samma resultat som förra gången. Och ändå har jag bara fått 2/3 så hög dos denna gång.

Förstår att detta låter fantastiskt för de som har problem med att producera ägg. Men i mitt fall var målet den här gången att jag skulle få färre ägg, vilket i sin tur borde ge bättre kvalitet (förra gången delade de sig inte).

Så återigen - är det bu eller bä? Morgondagen kommer ju utvisa. Har de delat sig???? Kliniken ringde i morse och meddelade att fertiliseringen ser bra ut, 11-12 är befruktade (den där 12:an ger jag inte mycket hopp). Sist var 13 befruktade. Men delningen kan man inte se förrän i morgon och då är jag redan på plats. Huga, lite väl spännande.

Fick uppklarat ett donatormissförstånd igår också. Laboranten kom in och förklarade att de inte hade någon donator på lager som passade mitt önskemål på längd. Ja alltså över 1.90 säger hon. Ehhh, jag har aldrig önskat över 1.90... Nu blev det en 1.82 och det låter perfekt tycker jag.

För övrigt är jag allmänt koko. En man som satt bredvid mig igår drog upp en nässprej varvid jag tänker "-Åhh, han kanske gör IVF!?". Hollo!

Tack till tumhållarna!

Hur kom de på det?

Igår tog jag ägglossningssprutan inför morgondagens äggplock. I normala fall (eller ja, normalt och normalt, det är ju en definitionsfråga), i icke-IVF-fall, tar man en ägglossningsspruta för att den äggblåsa som ägget växer i skall spricka och släppa ut ägget.

När man gör IVF tar man ägglossningsmedicinen för att äggen liksom skall lossa från skalet av äggblåsan - inte för att äggblåsorna skall spricka (det vore väldigt dåligt, då skulle man aldrig kunna hitta äggen). Tydligen är det nedregleringssprejen som gör att de inte spricker. Men hur i hela friden kom de på det!? Det fattar jag inte. Det är mycket som är fantastiskt med IVF, men detta tillhör det konstigare tycker jag.

För övrigt tycker jag det är en sådan märklig konstruktion det här med ägglossning. Att ägget släpps ut i magrymden för att sedan bli inviftad i äggledarna. Vore det inte säkrare om allt satt ihop? Känns som det vore lätt att ägget blir ivägsprätt åt fel håll. Och i mitt fall så brukar det vara jättesvårt att hitta den ena äggstocken på ultraljud, den sitter inte riktigt där den skall, vet äggledaren det?

Imorgon blir det uppstigning 4:45 för resan. Tror inte jag kommer sova så gott. Håll tumms för mig plis. Och ännu mer på fredag och mest på lördag.

Skengravid - redan?

Jag och Jungfru Maria....

Följande symptom noteras två dagar INNAN äggplock:
Jättehungrig. Smällde i mig en pizza efter jobbet. - Vem vet när jag får äta parmaskinka igen! (ursäkt som använts flitigt både för det ena och det andra under the baby-making-year). Jag blev lagom mätt. Det är konstigt.
Jättetrött. Somnade som en mätt liten gris på soffan och hade gärna sovit hela kvällen. Vaknade med ett ryck när jag kom på att i kväll är det dags för ägglossningsspruta. Det hade ju inte varit kul att missa.
Illamående. Jag har varit konstant lätt illamående i flera dagar, hungrig och inte sugen på mat på samma gång (pizza exkluderat).
Mage som en spärrballong. Kan kanske delvis förklaras av sista-chansen-ätandet. Men inte enbart det.
Det drar och spänner i äggstockarna. Skulle kunna tolkas som de ligamentssmärtor man får när livmodern växer.
Ömma bröstvårtor. Tecknet som under årets instudering av jordens alla graviditetssymptom har glidit upp i toppen. Inte ömma bröst alltså, utan ömma bröstvårtor.

Ha! där fick du hjärnan, motattack för nästa vecka när det är dags att börja storspöka.

Sluta spöka!

En uppmaning:
Snälla hjärnan sluta spöka för mig är du vänlig. Hur du än bär dig åt kommer du inte hitta en lösning som får dig att känna att du är i kontroll i den här situationen. Nu är det faktiskt två läkare som är helt överens om att morgondagen är ägglossningssprutedax! Sluta tänk på ägg som inte skulle vara mogna eller ägg som inte delar på sig! Basta!!!

Minnesanteckning stimuleringsdag 12:
Endometrium: 11 mm
Höger: 3st 16 mm, >5 st 13 mm
Vänster: 2 st 15 mm, > 3st 13 mm

Japp, så är det alltså nära. I kväll tar jag sista dosen Gonal-F och i morgon kväll är det dags för ägglossningssprutan. Äggplock blir på torsdag kl 9:30 och äggåterföring på lördag kl 10:00. Embryona (embryerna, embryorna?) får alltså bara två dagar på sig innan det är dags för återföring. Inte optimalt kan jag tycka med tanke på tidigare delningsmissöden, man vill ju gärna veta vilka som tänker ge upp innan man sätter tillbaks dem. Men kliniken är inte öppen på söndagarna så det är bara att gilla läget. Läkaren verkar inte tycka det är något problem så jag får väl lita på honom.... (om det blir ett tredje försök så blir det på hans bekostnad, så man kan ju hoppas att de är lika angelägna som jag att det skall lyckas, om än av skild anledning).

Jag har valt att åka fram och tillbaks till Köpenhamn de två dagarna. Blir för besvärligt att vara borta från jobbet igen. Hmm, undrars hur koncentrerad jag kommer vara på fredag (eller hur jag kommer må, kommer inte ihåg riktigt från förra gången, men känns inte som det var direkt tipp topp). Nu när det bara blev en dag jag behöver vara borta (torsdag) har jag bara sagt att jag behöver vara ledig på jobbet, utan att ge direkt anledning. Behöver inte låtsas vara sjuk och det känns väldigt skönt.

Känslor

Rädsla
Hopp
Längtan
Oro

Maktlöshet
Otålighet
Tålamod
Drömmar
Nyfikenhet

Missmod
Skräck
Sorg
Rastlöshet
Misströstan
Avund
Spänning
Förväntan

Förtvivlan

Trötthet

Finns det ägg, finns det hopp!

Stimuleringsdag 9:
Det finns ägg! Ja, äggblåsor i alla fall (eller ägglådor som min kära paps trodde jag sa när jag förklarade IVF för honom).

Jag var så rädd när jag klev in till doktorn idag. Så otroligt orolig att dosen inte skall ha varit tillräcklig och att det inte hade blivit några ägg, och att försöket skulle behöva avbrytas. Men, ta i trä, det ser bra ut. So far, so good. Det finns ca 12 stycken äggblåsor, varierande i storlek mellan 10 och 12 mm. Jag sprutar på med 150 IE Gonal-F.

Kändes lite bättre en stund men sen verkar det som mitt psyke kom på att det faktiskt finns mycket kvar att oroa sig för. Så var klumpen i magen tillbaks. Jag har fövandlats till ett nervöst vrak! De människor därute som blir gravida helt naturligt skall tacka Gudarna för det! Det här är inte kul.

Onödig oro 5: Doseringen av äggstimulerande medicin verkar vara fullt tillräcklig!

Minnesanteckning:
S-Östradiol 2142 pmol/L på stimuleringsdag 8.
Förra försöket 5033 på motsvarande dag.

Vilket humör....

Stimuleringsdag 8:
Oj, det var värst vad jag var arg igår... Får be känsliga läsare om ursäkt. Lite mycket svärande kanske... och det där med miljoner var väl kanske lite överdrivet....

Kan det vara hormonerna?....

Jag känner mig allmänt superstressad, både jobbmässigt och annars. I morgon är det dags igen att kolla äggtillväxt. Jag tror inte det kommer gå att bestämma vilken dag det kommer bli äggplock ännu. Jag vet alltså inte vilken/vilka dagar jag kommer behöva vara ledig/"sjuk" nästa vecka. Min förra chef kände till mina planer så med henne var det ok att jag var "sjuk" inför alla andra. Men förra gången ringde folk från jobbet som bara den! För att kolla hur jag mådde! Usch jag gillar inte att ljuga, och hur lätt är det inte att höra om någon har influensa eller inte? Och har man telefonen avstängd verkar ju det underligt också. Min nya chef har jag inte lust att berätta sanningen för. Vacklar mellan att säga att jag bara måste vara ledig utan att ange orsak, eller att låtsas som jag är sjuk. Suck och stön.

Jaha, det blev ju inte särskilt uppåt det här heller. Sorry!

Gubbjävel

Stimuleringsdag 7:
Jag är så frustrerad att jag varit tvungen att ta ett bad*. Ja, hade jag haft cigaretter hemma tror jag fan jag hade rökt.

Jag har råkat ut för att en fjäder, som har sitt ursprung i genuin vilja att göra något bättre, förvandlats till den fetaste jävla höna jag träffat på.

Jag är relativt ny** på det företag jag jobbar på. Jag jobbar i en intern leveransorganisation (inom IT) och när man kom in från utsidan var det ganska lätt att se att det fanns saker som kunde göras annorlunda. Jag tyckte helt enkelt att det borde gå att leverera mycket mer för pengarna. Det tyckte andra människor inom min organisation också, så så långt är allt väl. Det skulle dock krävas en liten förändrad process i hur vi får våra krav från "verksamheten", alltså vår kund.

Problemet uppstod när vi presenterade detta för "verksamheten". Det blev liksom fel från början. Som om de (inte alla men några nyckelpersoner) trodde vi försökte luras på något sätt. Det var uppenbarligen inte populärt att som leverantör ta sig friheten att komma med förslag hur man kunde förbättra saker. Förslaget gick dock vidare för att bearbetats och vi har nu knådat och workshoppat i månader (och det är ingen stor förändring!!).

Jag trodde nu i min enfald att vi hade kommit fram till ett förslag som vi gemensamt kunde stå för. Men ack vad jag bedrog mig! Nu har den ledande mister kund bestämt att det skall vara på ett visst sätt och det är uppenbarligen inte förhandlingsbart. Att vi skulle ta upp alternativen i den referensgrupp som finns från kundsidan är tydligen inte heller aktuellt. När jag försökte resonera får jag höra att ”Du måste lära dig att vara ödmjuk och lyssna på kunden!” vilket inte betyder något annat än ”DU SKALL LÄRA DIG ATT GÖRA SOM JAG SÄGER OCH INTE KOMMA HÄR OCH TA INITIATIV!”.

Jag är så trött på hela den här fetkycklingen och förbannar att jag satte igång hela soppan.

Så nu säger jag till dig mister kund:

GUBBJÄVEL, DU KAN DRA ÅT HELVETE, FORTSÄTT DU ATT SLÖSA FÖRETAGETS MILJONER PÅ LUFT, DET SKITER JAG I!


Oj, det kändes skönt!....


*ett beroende som jag försöker undvika i inseminations eller IVF-tider (obs! jag har inga vetenskapliga belägg för att det skulle vara rätt)
** Ja, jag tror det kan vara en del i problemet. Att jag är tjej hjälper nog inte heller till i just detta fall.

Bu eller bä?

Stimuleringsdag 6:
Ja, jag vet inte riktigt!? Det var bara en äggblåsa idag som var lite större (8 mm) men det fanns ett helt gäng små. Så det var liksom både många och väldigt få. Hmm, hur skall jag känna nu? Tror nog jag får sväva i limbo (med liten dragning åt ofrånkomlig oro) tills på fredag och nästa VUL.

Fick tag på kliniken i Danmark efter mail och två meddelanden på telefonsvararen (ja jag hann bli stressad!) för att fråga om jag skulle höja dosen, men det tyckte de inte. Betyder det att jag inte skall oroa mig? De kanske är riktigt måna om att inte stressa mina ägg om det nu var det som var problemet sist.

Dagens mantra: "jag förlitar mig på expertisen och vilar i tryggheten att de fattar rätt beslut, jag jag förlitar mig på expertisen och vilar i tryggheten att de fattar rätt beslut, jag förlitar mig på expertisen och vilar i tryggheten att de fattar...."

Onödig oro 4: att nya doktorn inte skulle vara bra. Mycket sympatisk kvinna som när jag förklarade hur svårt det var hitta en läkare som hjälper till utbrister: "Nej men det gör jag så gärna, att titta på äggblåsor är det roligaste jag vet!" Att hon dessutom berättade att hon själv hade IVF-barn gjorde ju inte saken sämre. Kanske finns det hopp efter Dr Sven.

Dagens nytända stjärna: Mera plus i femmis-gänget! hurra hurra hurra!

Please, please, please

Stimuleringsdag 5:
Snälla, snälla äggen. Ni kan väl finnas där i morgon vid VUL:et*. Lagom många och lagom stora. Inte för många! Men några stycken kan ni väl ändå vara!?

Försöker känna efter om det märks någon aktivitet i äggstockarna, men jag är inte säker. Är lite stressad över att få tag på kliniken i Danmark i morgon om jag skulle behöva ändra dosen. Måste göra det från jobbet. Är alltid lite stressande om man skall ringa. Jobbar i öppet landskap och jag är inte säker på att våra "tysta rum" är helt ljudisolerade. Och danska kan ju vara lite knepigt på telefon.

*VUL: vaginalt ultraljud. Används för att kolla äggstockar och sånt som bor i nedre delen av magen.

Rund som en boll - tjock som ett troll

Stimuleringsdag 4:
Jag har gjort slut med mina tajta jeans. Jag bestämde mig igår efter en pekinganka. Det är liksom inte värt det längre. Vi passar helt enkelt inte ihop...

Hade ju förstås hoppats på att det skulle vara graviditetsmage och inte IVF-mediciner, pekingankor eller konferensmat som skulle tvinga isär oss.

Apropå konferensande så var kursen jag var på onsdag till fredag överraskande givande. Det är en ledarskapsutbildning (för tjejer) och denna första del gällde självkännedom. Jag var egentligen inte särskilt motiverad, det är jag aldrig nuförtiden när det gäller jobb (jag skulle ju varit mammaledig nu ju!), men mitt förnuftiga jag försöker ta de chanser jag får till att göra roliga jobbsaker. Har insett att om mitt liv skall vara på paus tills jag blir mamma kommer det bli otroligt tråkigt. Det finns ju tyvärr ingen garanti för när det kommer ske, eller att det alls kommer ske (gud förbjude!! tvi tvi tvi).

Till nästa kurstillfälle skall vi ha tänkt igenom och fyllt i en personligt utvecklingsplan. Så här skulle den kunna se ut för mig. Undrar om det är det här de tänker sig...

Vision
Föreställ dig att du om två år lever under den bästa tiden i ditt yrkesliv. Hur ser din arbetssituation ut då?
Njaa men, då jobbar jag inte. Jag är ju mammaledig. Alternativt pluggar jag till läkare.

Mission
Vad är viktigt för dig i livet? Vem vill du vara?
Det är viktigt för mig att ha en familj. Jag vill vara en bra mamma!

Mål
Bestäm två konkreta mål som kommer att hjälpa dig förverkliga din vision och mission.
Jag skall fortsätta med IVF:er 1 år till så många gånger jag hinner och själen orkar med.
Jag skall anmäla mig till adoptionskursen och sedan fortsätta adoptionsprocessen.

Supporters
Vilka personer kan du få hjälp och stöd av?
Femmis-gänget, Dansk fertilitetsklinik, föräldrar och vänner, snälla doktorn.

If you need a good cry

Kolla in den här länken. Spela den gärna flera gånger. Du gråter garanterat och sen känns det alldeles, alldeles bra...

Nu känns det på riktigt

Stimuleringsdag 2:
Igår tog jag alltså första sprutan med Gonal-F som skall stimulera mina äggstockar att producera ägg. Kändes ledsamt på något sätt och tårarna var nära. Nu är det på riktigt och jag är också riktigt riktigt rädd. Jag oroade mig massor förra gången, men jag var också förväntansfull och nyfiken. Och jag hade aldrig tänkt att det skulle utveckla sig som det gjorde (här kan du läsa om det). Det gör det ganska svårt att hålla modet uppe. Jag försöker intala mig att det inte kommer bli på samma sätt igen, att det bara var en tillfällighet. Men tänk om det inte var det!?

De tre läkare jag har haft kontakt med efter försök 1 har varit eniga om att man inte riktigt kan säga varför det gick som det gick. De sa också att det man kan göra i det här läget är att minska dosen Gonal-F för att få färre ägg, men förhoppningsvis med bättre kvalitet. Förra gången fick jag 225 enheter och nu skall jag ta 150. Väldigt stor skillnad tycker jag! Oroar mig nu så klart i stället att dosen är för låg och det inte blir några ägg över huvud taget. Om jag går på historiken så är det ju dock aldrig det jag oroar mig för som går fel utan något annat.

Snälla doktorn har semester nästa vecka men jag har haft tur och fått tid hos en annan. Hoppas hon är trevlig och att hon vet vad hon sysslar med. Tror inte hon är fertilitetsexpert utan bara "vanlig" gynekolog. Första besöket är på tisdag och då skall man kunna avgöra om man behöver justera doseringen eller inte.

Packat och klart

Jag är så jäkla snabb på att packa! Färdigpackat för 3-dagarskursen på mindre än 5 minuter.

Det måste väl vara en bra egenskap för en singelmamma!?

Gynekologbesök - lika naturligt som att äta, sova eller gå på toa?

Ett snabbt överslag ger att jag har varit hos gynekolog/barnmorska säkert 25 gånger under det senaste 1,5 åren. Det känns numera som den normalaste sak i värden att skutta upp i gynstolen. Närmast intressant - jaha, hur ser det ut idag då!?

Idag såg det ut så här: slemhinna (tunn och enskiktad) och äggstocksaktivitet (brist på) tyder på att jag är nedreglerad. Och cystan har minskat och är tydligen inget att oroa sig för.

Sprutstart 13:e september - CHECK!

Ett litet hugg i hjärtat...

Varför har jag denna fäbless för graviditets- och förlossningsprogram på tv? Tror inte det kan vara bra för mig. I går kväll visades ett halvtimmesprogram på kunskapskanalen om ett barns utveckling i magen och man fick följa ett franskt par och deras graviditet.

Valet jag gjort att skaffa barn på egen hand är väl genomtänkt och jag är helt tillfreds med mitt beslut. Ibland kan jag nästan övertyga mig själv om att det kanske till och med är bättre att vara ensam än att vara två (jo, det är nog så att man kan hjärntvätta sig själv...).

Men så får man se ett sånt där par som jag såg igår på tv. Och PAPPAN... Bilden av honom när han efter ultraljudet är helt försjunken i bilderna av sin dotter i magen. Hur han strålar av lycka och stolthet över det nya livet. När han spelar munspel för magen och kysser den. Lyckan av att dela upplevelsen av detta mirakel.

Då hugger det till i hjärtat...

Tack snälla doktorn

Han är ju toppen den där dr Sven! Nu ringde de upp och meddelade hur jag skall göra med sprejningen (det är lördag idag!). Det blir en kompromiss med tre puff om dagen. Skall på kontroll igen på måndag.

Nu skall jag börja registrera antalet gånger det visar sig att jag oroat mig i onödan.

Onödig oro 1: hur skall jag göra med sprejningen nu (cysta/nedregleringsblödning)
Onödig oro 2: att jag inte skulle få min nedregleringsblödning i tid för sprutstart (som är på torsdag)
Onödig oro 3: att jag inte skulle få min nedregleringsblödning i tid för att komma på återbesök nästa vecka (då jag är på kurs ons-fre)

Nedreglerad?

Jaha, nu har jag visst redan fått min nedregleringsblödning, det gick fortare än jag väntat (tänk att man kan bli så nöjd över att få mens, det är ju bakvända världen det här). Oroar mig dock lite för den där cystan som Sven såg, kan den verkligen ha försvunnit på en dag? Enligt instruktionerna skall man minska medicineringen när nedregleringsblödningen kommer, då är det färdigt och man behöver bara en puff morgon och kväll för att upprätthålla nedregleringen. Men för att ta bort cystan skulle jag ju öka doseringen. Har skickat ett SMS till dr Sven, får se om jag får något besked.

I går kväll träffade jag ett gäng femmistjejer på en efterjobbet-drink (alkoholfri för en del och inte för andra...). De är så himla trevliga! Vi har följt varandra nästa ett år nu och de är ett fantastiskt stöd. Tyvärr har det varit lite si och så med fertiliteten i gruppen, men jag känner på mig att trenden vänder nu! En ny-gravid, en mellan-gravid och en hel-gravid. 3 som väntar på att inte få mens. Jag tror det smäller till!! Tänker positiva tankar och hoppas lyckosamheten överförs till mig också.

Inte nedreglerad + cysta

Åter från besök hos dr Sven. Jag är inte nedreglerad ännu. Dessutom hade det bildats en cysta på ena äggstocken. Satan. Nåväl, detta skall tydligen gå att åtgärda med ökad dosering av nedregleringssprej. Från och med nu blir det dubbel dos, alltså 2x3 puffar om dagen.

För att tidplanen skall hålla måste jag ha fått min blödning (som är det definitiva tecknet på att man är nedreglerad) senast tisdag eller onsdag nästa vecka. Annars kan jag inte börja med sprutor på torsdag utan måste vänta en vecka till - och det står jag inte ut med!! Behöver dessutom en extrakontroll hos Sven innan, och jag är bortrest på kurs ons-fre nästa vecka. Hur fan skall det gå ihop?

Det är detta som är så ofantligt jobbigt. Man kan inte planera någoting i denna process. När skall jag vara ledig från jobbet? Vad skall jag säga? Skall jag låtsas vara sjuk eller ta ledigt med kort varsel? Vad hitta på för lögn om folk frågar? Blä, fy och äckelpäck!

Ohoj vilken trafik!

Har blivit reklamerad av Storkenflyger idag. Välkommen hit Besökare!

Dagens nytända stjärna: femmisvänninan som testade positivt idag efter sitt första FET*. Ger hopp och styrka!
Dagens solförmörkelse: kompisparet som testade negativt idag efter deras allra sista FET (5 IVF och ett antal frysförsök). Tankar till dom.

Barnlängtan överallt....

I morgon skall jag till Dr Sven för en nedregleringskontroll. Äggstockarna skall vara avslumrade om allt funkar som det skall. Har inte fått mens ännu, men det är ju en vecka kvar tills jag skall börja spruta (för äggstimulering).

*FET: Frozen Embryo Transfer, återförande av frysta embryon

Köp under året jag trodde jag skulle ångra

Pumps med mycket höga klackar
2 par smala jeans
2 par smala andra byxor
Stövlar med klack
Snäv trench coat

Hoppas jag får ångra något köp snart.

Utmanad

Jag är utmanad av Kantarellkisse. Här är 8 fakta om mig själv.

1. Jag är badkarsberoende. Direkt när det börjar bli lite kyligare i luften längtar jag bara efter att få komma hem och lägga mig i ett varmt bad, hela tiden. Tror det är ett men från uppväxten i villa, i kombination med allmän frusenhet. Vattenfriheten i lägenhet är liksom för mycket för mig att hantera (vattenbulimi?). Försöker dock undvika badandet inför och efter inseminations- eller IVF-försök. Tänker att värmda ägg nog inte är så bra för fertiliteten.

2. Jag tänker jätteelaka saker om människor jag inte känner t ex på tunnelbanan. Att de är fula, feta, trista osv osv. Tänk om jag skulle ställa mig och skrika de där sakerna till någon någon gång... Hoppas det inte händer.

3. Det finns viss musik som jag gillar bara i smyg. (Tänk Barbara Streisand-kategorin)

4. Jag är ganska händig. Och jag blir otroligt nöjd över mig själv när jag gjort något snickeriaktigt! (Dock inte den gången jag monterat en rullgardin för att i nästa ögonblick upptäcka att det inte längre gick att öppna balkongdörren.)

5. Jag gillar månaden november. Inte bäst av alla månader men den är helt ok. Kanske har det med badandet att göra. November har oförtjänt dåligt rykte tycker jag.

6. Jag brukar ha odlingsprojekt på min (lilla) balkong. I år har det varit tomater, rabarber och paprikor. Det har gått ganska bra. Förra året var det potatis. Här är resultatet:

.

7. Jag tittar alldeles för mycket på TV. Jag kan inte vara hemma själv utan att ha TV:n på. Även om jag (mot förmodan) gör något annat än att titta på den. Jag har till och med TV:n på när jag skall sova, jag sätter den på sleep timer.

.

8. Jag brukar kolla på hus i Amsterdam. Fast jag har inga direkta planer på att flytta dit. Men de har fantastiska hus där. Amsterdam är min favoritstad.

.

Bonus:

9. Jag är strukturfascist. Att jag inte får till de tre sista punkterna i samma format som de andra ger mig utslag!!

.

Nej, nu skall jag hoppa i badet! Tv:n är på.

I väntan på...

Jag har gjort ett tillägg till min bloggtitel, för än så länge handlar inte bloggen om livet del 2, utan snarare om livet del 1, eller möjligtvis 1,5....

Nästa år vid den här tiden kommer dock livet del 2 ha börjat. Följande alternativ finns:
1. jag är mamma till en ny liten
2. jag är gravid
3. jag läser till läkare, under tiden väntar jag på att få adoptera
4. jag blir frilansande konsult och tillbringar tiden mellan projekt med att göra meningsfulla saker som volontärarbete, väntar på att få adoptera

Finns också ett alternativ som förlänger väntan på livet del 2:
5. jag är för feg för att göra stora förändringar i mitt karriärval, väntar på adoption

Lätt sinnesslö

Nu har jag nedregleringssprejat en vecka. Inga nämnvärda biverkningar förutom att jag känner mig rätt förvirrad, som om jag hade mos i huvudet. Jag känner som att "det här vet jag att jag vet" men så kopplar det inte. Det står dock inget om detta på bipacksedeln, inte ens under sällsynta biverkningar ("förekommer hos färre än 1 av 1000 användare"). Antagligen kan jag inte skylla på medicineringen.

Humöret är ganska gott. Har varit en bra vecka på jobbet. Jag har haft fullt upp och kunnat göra konkreta saker, inte bara hålla på och koordinera och se till att andra gör saker hela tiden. Jag mår bäst när det händer saker och jag kan känna att jag gör nytta.