fredag, december 21, 2007

Julpaus

Nu skall jag snart åka "hem hem" för att fira jul och nyår. Skall blir härligt att bara lata mig, äta gott, och umgås med familjen.

Och så skall jag ju berätta för mina två systerdöttrar, 10 och 13! Tror de har gett upp hoppet om kusiner vid det här laget. Båda två har gått igenom faser där de har försökt att tänka ut en lösning på mitt singelskap. Båda kom fram till samma lösning med 3 års mellanrum (deras åldersskillnad). Det allra bästa vore ju om jag gifte mig med deras likaledes ogifte farbror! Hålla det inom familjen liksom.... De manipulerade till och med med mandeln i gröten, men det vet ju alla att manipulerad mandel fungerar inte! :-)

En annan historia var när en kompis till den ena berättade att hon skulle få en kusin (kanske 8 år sen) varvid min äldsta systerdotter förklarade att hon skall minsann också få en kusin! Men om vääääldigt väääääldigt länge. Och det var ju sant!!

Jag har kopierat UL-bilderna från KUBen och skall lägga i vars ett guldkuvert (fånigt va, jag vet inte varför jag bestämt att det skall vara guldkuvert, men nu har jag i alla fall hittat och införskaffat sådana). Sen skall jag skriva ett kort "Hej nn, jag är din kusin! Om allt går väl så ses vi till midsommar. Julkramar från "Knud"". Skall ge det till dem idag eller i morgon så vi får chansen att prata om det och förklara och ställa frågor i lugn och ro.

Kommer inte bli så mycket bloggande närmsta tiden men vi hörs igen efter nyår.

EN GOD OCH FERTIL JUL VILL JAG ÖNSKA ER ALLA!

onsdag, december 19, 2007

TV-tips

Fick ett tv-tips av F, En fri kvinnas bekännelser, en dokumentärserie som gått på SVT i höst. I den får man följa en ensamstående kvinna (40+) och kvinnor hon möter över hela världen. Diskussioner om manligt, kvinnligt, sexualitet i olika kulturer, familjens betydelse och moderskapet. Kan inte påstå att jag helt kan identifiera mig med huvudpersonen, kan inte direkt skryta med en hel radda av seriella och parallella älskare. Men intressant och tankeväckande i alla fall. Har själv hunnit igenom 4 av 6 avsnitt.

Man hittar dem på svt-play: http://www.svt.se/svt/road/Classic/shared/mediacenter/navigation.jsp?d=77487

tisdag, december 18, 2007

Två avklarade

Nu har jag berättat för två utanför den innersta kretsen!

Igår avslöjade jag för min frisörska. Hon är själv gravid så det kändes roligt att kunna säga "- Hihi, jag skall också ha en bebis!" Jättepositiv reaktion. Hon har själv växt upp ensam med sin mamma, pappan försvann ut bilden i stort sett helt när hon var 2, och hon tyckte det var helt rätt. Stor tilltro till icke-kärnfamiljen. Kul kul.

Och idag tog jag chansen att berätta för min projektledare. Vi har jobbat intensivt ihop under hela året. - Näha!!?? Är du med barn! Men, har du gjort sån där insemination, sa han. Fan var häftigt! Är du lesbisk?...

Nej sa jag, jag är singel...

Får ursäkta hans antagande eftersom han är världens goaste (inte för att det skulle vara något problem att vara lesbisk, men nu är jag ju hetro), men varför skulle lesbiskhet förklara ett singelskap? Är det vanligare att vara singel om man är lesbisk, mer accepterat?

Hur som helst så var reaktionen i övrigt härlig. Stor kram och grattis! Underbart.

måndag, december 17, 2007

Blandade känslor

Det verkar som torsdagens fantastiska besked har triggat massa känslor och tankar. I helgen har jag haft konstiga funderingar. Är det verkligen det här jag vill? Kommer jag klara av det?

Jag tror det beror på att det nu känns verkligt! Med allra största sannolikhet kommer jag vara ensamstående mamma till ett litet barn i sommar!!! Tror kanske också att tanken på att berätta känns lite mer knepigt nu när det väl är aktuellt, än det har gjort innan. Jag har ju längtat efter det.

Fast innerst inne vet jag ju att jag är trygg i mitt beslut och jag är helt övertygad om att det kommer gå bra. Underligt hur hjärnan fungerar. Finns säkert något syfte med att gå igenom känslor som inte är så positiva också.

torsdag, december 13, 2007

KUB avklarat!

Det gick bra! Risken att lille Knud har en kromosomavvikelse är bara 1:9836, dvs nästan obefintlig (testet är säkert till 90%). Jag är så tacksam - och lättad över att slippa ställas inför svåra svåra beslut.

Nu är jag faktiskt gravid helt och hållet på riktigt! Skulle tom kunna berätta på jobbet.

Det var riktigt nervöst och jag kunde tyvärr inte riktigt uppskatta själva ultraljudet som visade en snurrande bebbe, 71 mm lång. Och barnmorskan avslöjade inte med en min vartåt det lutade förrän hon var helt färdig med ifyllandet och uträknandet. Fick två bilder från ultraljudet men kan inte riktigt avgöra om det är profil med näsa och mun, eller en hand man ser. Om det är profilen ser den väldigt söt ut. Men har väldigt tydliga läppar. Kanske är det en hand ändå...

Laxångesten har gått över. Vilken hysterika man blivit. Barnmorskan slog med handen och menade att det inte var något att oroa sig för. Tack för tröstande kommentarer.

onsdag, december 12, 2007

Laxångest

Jag fattar inte! Har varit på kurs ett par dagar och idag var det varmrökt lax till förrätt på lunchen. Med på kursen var det en "riktigt" gravid kvinna med (dvs uppenbart gravid). Servitören frågade om det var ok för henne att äta lax och hon sa det är inga problem. Så jag drogs liksom med i detta på något konstigt sätt, fattar inte varför jag inte tänkte själv. På något konstigt sätt trodde jag hon visste att den inte varit vacuumförpackad eller något (det är vacuumpackande som inte är bra).

Så jag sätter glatt i mig, först efteråt ser jag att hon lite fint har petat undan/skrapat bort laxen! Ångesten landade som en sten i magen. Efter lunchen frågade jag köket vad det var för lax, i hopp om att den inte var vacuumförpackad, men sån tur hade jag inte. NEEEEEJ!

Snabb tur till toan för att försöka kräkas upp, men det gick bara inte. Aldrig har jag kört fingrarna så långt ner i halsen! Var är illamåendet när man behöver det!?!?

Så onödigt, varför kunde jag inte bara ha skippat den där helvetes förrätten?

Skall ringa snälla doktorn i morgon och kolla om det är något jag kan göra.

Hälsningar från en orolig onödig

måndag, december 10, 2007

Skämsfilmer...

På femman kör de engelska romantiska komedier på söndagarna. Jag känner ingen speciell dragning till dessa när jag ser programlistningen, men så när man ligger där i soffan och zappar så har jag ändå fastnat... Bridget Jones förra veckan och Love actually igår. Och jag måste nog erkänna att det bor en fånig liten romantiker i mig ändå. Motvilligt dras jag in i historien och rätt var det är är jag fångad och hoppas sååå på att hon skall få han (fastän alla vet att det blir så). Tror egentligen att jag själv blir lite kär i huvudpersonen, det är liksom nyckeln i en bra kärleksfilm. Jag menar, Mr Darcy... vem kan motså? (Hugh Grant kan jag motstå, det var liksom något som föll efter den där historien i baksätet på en bil i LA)

Är det någon som kommer ihåg när serien Stolhet och fördom gick i början av 90-talet (eller var det Förnuft och känsla)? Den gick på fredagar och tisdagar, och det var outhärdligt att vänta på nästa avsnitt. Vi var tre tjejer som följde varje avsnitt slaviskt. Mr Darcy igen!

Jaja, lite romantisk dravel, men vad skall en stackar romantik-utsvulten flicka göra?
.
Tillägg: det här är Mr Darcy :-)

söndag, december 09, 2007

Avgiftad

En milstolpe nådd. Nu har jag slutat med Crinone (progesteron) och Trombyl. Det är väldigt viktigt att trappa ner sa Snälla doktorn, i synnerhet när man är gravid. Därför tog jag på doktorns order en Trombyl och en Crinone igår istället för två som tidigare. Sen var man tydligen nertrappad.

Dagens mått är oförändrade sen förra veckan.

fredag, december 07, 2007

Hon var trevlig!

Tror jag haft tur med barnmorska, jag tycker hon var trevlig. Hon började lite allmänt med att introducera sig själv och barnmorskemottagningen, vad som stod på programmet osv. Sen började frågestunden.

Fråga 1:
- Jaha, då skall vi höra lite om pappan då, vem är han?....
- Ehh, det finns ingen pappa, svarade jag.
- Åhhhh...., men du är glad och lycklig över det här i alla fall???
- Mmmm väldigt, det är väldigt efterlängtat och välplanerat! Jag har varit i Danmark.

Här trillar slanten ner och hon förstår vilken typ av "ingen pappa" det rör sig om. Tror hon blev lite överraskad, men hon fann sig snart och visade sig intresserad och nyfiken. Jag var den första i denna kategori hon hade träffat på, vilket jag fann överraskande. För mig känns det så vanligt och så normalt eftersom jag umgås med så många femmisar hela tiden, men det är nog så att slår man ut det så är det en väldigt liten procent än så länge. Om hon hade några förutfattade meningar så höll hon inne med dem.

Så första delen av formuläret blev ganska tomt... Sen var det frågor om sjukdomshistorik, alkoholvanor, blodprov och vägning. 64 kg med stövar och det var ganska ok tycker jag. Innan jag började med hormon- och IVF-behandlingar vägde jag runt 60, sen har jag säkert gått upp 2-3 kg bara av behandlingarna.

Blev för övrigt pikad av femmiskompisarna i onsdags över mina blogginlägg om att jag ätit så mycket och blivit så fruktansvärt mätt. Typ sopp och varmmacka exemplet lät som jag skrivit "åhhh så åt jag en tallrik vatten med bröd till och så blev jag sååååå mätt!" Men tro mig, jag är ingen mus i maten, jag kan äta!

Åter till mödravården. Massor med broschyrer, lite prat om kurser, och så diskussion om fosterdiagnostik. Jag har ju kommit fram till att jag trots allt vill göra KUB-testet. Det blir snabba ryck nu för det skall göras i den här tiden. Fick tagit blodprovet som är en del av testet redan idag. Ultraljud kunde jag få göra på måndag, men då skulle jag inte kunna få slutresultatet eftersom blodprovet inte skulle vara färdiganalyserat. Så nu blir det ultraljud på torsdag nästa vecka, och även resultatet då. Håll tummarna att det ser bra ut!

För övrigt gjordes det ingen annan kontroll att jag verkligen var gravid. Så jag skulle fortfarande kunna vara psycho-kvinnan.

torsdag, december 06, 2007

Inskrivning

I morgon klockan 10:00 är det dags. Inskrivning hos barnmorska. Känns fortfarande helt knäppt, men skoj! Hoppas det blir en barnmorska med öppet sinne som inte har några tråkiga förutfattade meningar om frivilligt (nåja...*) ensamstående mammor.

Tack för trevlig träff igår alla gruvisar!

*hade jag haft alternativet "så levde de lyckligt i alla sina dagar med sin lilla familj" så hade jag kunnat ställa upp på det också - helt frivilligt...

tisdag, december 04, 2007

Tankar

De senaste veckorna har jag tänkt mycket på sena missfall. Tror det är för att jag närmar mig den magiska gränsen 12 veckor. Egentligen har jag inte ju inte varit så rädd för missfall, mer rädd för att det bara skulle vara borta, en tom fostersäck liksom. Jag vet, det är helt irrationellt, en fostersäck utan prick blir ju ett missfall, förr eller senare.

Har tänkt jättemycket på goda femmisvännen som efter 6 misslyckade inseminationer blir gravid på sin första IVF, för att sen få missfall i just vecka 12 (solskenshistorien är dock att hon nu väntar en ny liten och passerat 12 veckor för längesedan). Det måste varit så tungt. Att få missfall nu, det vore outhärdligt! Det känns som jag varit gravid länge. Jag vet att när man står utanför så tycker man kanske det har gått jättesnabbt, men så känns det verkligen inte. Tidsmässigt tror jag hjärnan ränknar graviditeten från den dag man påbörjar behandligen. Det var i augusti. Eller kanske till och med från att jag gjorde första försöket. Juni 2006. Vilken elefantgraviditet.

Många tankar snurrar också runt KUB-test* och ett eventuellt efterföljande fostervattensprov. Har funderat på att inte göra någotdera men nu lutar det åt att jag ändå gör KUB-testet. Så får vi se vad jag tar för ställning ang fostervattensprov efter det. Helt klart är att min svårighet att bli gravid har påverkat min inställning till ett möjligt handikappat barn. På ett positivt sätt, tycker jag i alla fall.

* KUB-test: kombinerat ultraljud och blodprov som mäter sannolikheten för kromosomfel. Kub-testets huvudsyfte är, enligt landstinget, att fler ska slippa göra fostervattens- och moderkakeprov, metoder som innebär ökad risk för missfall.

söndag, december 02, 2007

Mätt och mått

Så har jag gjort det igen. Överätit! Har varit ute och käkat med femmisvänninan Gulle-F (tack för trevligt sällskap!). En stor och gräddig hummersoppa och en varm macka med ost och skinka. Rubb och stubb uppätet och jag drabbas av akut mättma. Rusade in på toa, av med bh och linne som satt åt och upp med byxknapp och gylf! Halvlåg på toastolen så magen fick en utsträckning, pheewww. Vek omsorgsfullt ihop linnet runt bh:n, kontrollerade att koftan täckte den öppna byxan och återvände till bordet. Kanske dags att lära sig måttfullhet?

Tänkte att det kunde vara intressant att följa (i alla fall för mig...) hur mina mått utvecklar sig framöver, så här är första rapporten (lyckligtvis har jag ingen nolläge att jämföra med) Alla mått är tagna på morgonen eftersom magen är dubbelt så stor på kvällen.
11+1:
midja - 74
magen på tjockaste stället - 92
magen uppochner - 29
tuttar - 93
rumpa - 100