Noteringar

10+6
Tänkte skriva ner lite minnesanteckningar hur livet som gravid varit så här långt.

Trötthet: det allra mest påtagliga har varit tröttheten. En närmast sjuklig trötthet, olik något annat jag upplevt. Inte bara sömning utan helt slut! Och det började faktisk redan runt en vecka efter befruktningen. Det är lite bättre nu sen ett par veckor, läggdags har tidigare varit runt 9 i många veckor, och 8 har också gått bra. Fortfarande går jag inte och lägger mig efter 10 (förutom igår då jag var uppe till 1!, det måste berott på vinet... (funkade perfekt fö)).
Trend: piggare

Sömn: har sovit konstigt. I synnerhet på morgnarna, känns inte som jag sover ordentligt. Och under de första veckorna var det flera nätter jag vaknade och var vaken flera timmar mitt i natten (skulle kunna bero på läggdaxet kan man kanske tänka...).
Trend: ordentligare

Illamående: endast en kräksincident. Illamående har jag dock varit konstant och varat i stort sett hela dagen förutom på morgonen (konstigt va!). Bättre nu dock sen ett par veckor.
Trend: stabiliserande

Flås: har blivit helt utmattad bara av att gå 100 meter raksträcka. Hur någon kan vara gravid och träna är för mig obegripligt.
Trend: ökande (bättre flås alltså)

Förstoppning: ja, mer eller mindre konstant. Fick dock tips av gravidrutinerade kompisen om Lactulos. Verkar vara något slags flytande sockerlösning och den påstås hålla tarmen i schack.
Trend: mjuknande

Fet: ja, har varit uppsvullen hela tiden och det blir bara värre och värre. Och 39 mm Knud kan ju inte ta all plats.
Trend: utökande

Ilsken: mest glad, men vid ett tillfälle fick jag en riktig adrenalin-aggression på ett möte som jag nu verkligen skäms över. Fattar liksom inte vad som hände. Och föremålet för aggressionen är världens mest sympatiska. Skumt.
Trend: ej återkommande hoppas jag

Tillägg - hur kunde jag glömma!
Hungrig: jättehungrig, jättefort. Lunchhungern börjar runt 10 på morgonen.
Trend: mättare

Mätt: sjukligt mätt bara efter att ha ätit lite för mycket (ja, och julbord i tisdags skall vi bara inte tala om). Och det är lätt hänt när man är så in i helvete hungrig hela tiden.
Trend: växlande

39 mm, alive and kicking!

Nu skall jag på fest, tjohoo!!

Telefonhelvete!

Jaha, varför sitter man nu här och bloggar kl 6:40 på morgonen?! Jo för att telefonhelvetet (=väckarklocka) ställer om sig till sommartid när jag synkar den med datorn, och jag har glömt att ändra tillbaks den! Och det händer för ANDRA gången den här veckan!! Gggrrrrrrr. Och håret är blött och jag är klarvaken och det är ingen idé att försöka somna om.

Morgonstund har guld i mund??

Hoho lille Knud, är du där?

10+4:
I morgon är det dags för det tiggda ultraljudet. Vet inte om jag gjorde mig själv en tjänst eller otjänst genom att göra ett extra. Oron stiger kan jag säga. Jag tror egentligen inte jag varit så orolig för missfall direkt, men har haft mycket tankar att det skall försvinna, det blir inget liksom, embryot har tillbakabildats. Det är sådana tankar som snurrar i huvudet just nu. Fast det finns mottankar också, som säger fåna dig inte, tänk nu positivt, klart att Knud är kvar.

Jag skall också på fest i morgon kväll. Har varit och inköpt den alkoholfria flaskan rödvin, och tänkte pröva utbytartricket live. Mest oroar jag mig för att jag är så otroligt osugen på vin, alkoholfritt eller ej. Hoppas man får mat också!

Moooi - fluktaren

Svängde in på Pressbyrån på vägen hem idag. Tänkte att jag skulle kolla om de har några gravidtidningar. Spanade efter tidningarna lite försynt, de stod i hörnet bakom en man som tippade. Kände mig som om det vore porr jag smygsneglat på. Tvekade fram och tillbaks, skall jag, skall jag inte?...

Så köpte jag en påse saltlakrits och gick hem.

Förlåt

Jag har haft en tagg av bitterhet i hjärtat sen jag fick reda på att min vän blivit oväntad gravid i somras. Först var det chocken, nej nej nej, det var ju jag som skulle bli gravid! Du har ju inte ens försökt! Ett misstag! Kunde knappt andas. Men sen var det det som stannat kvar och liksom inte vill försvinna, även om jag nu själv är gravid och all bitterhet borde vara helt irrelevant. Hon sa ingenting om mig och min barnlöshet, ingenting, inte endaste litet "det kanske känns jobbigt för dig?" Sen är jag övertygad om att hon tänker på det, det har inte varit några visningar av ultraljudsbilder eller överdrivet snack om graviditeten.

Men så slog det mig igår - är jag så mycket bättre själv då? Har jag sagt till er andra - jag förstår om det känns jobbigt? Nej det har jag inte. Men det vill jag verkligen att ni skall veta; Nylsa, Storken, Tingeling, Matte, Kaki, Fertilitetsturisten, Gulle-F, Fibula (har jag glömt någon så gäller det dig också). Förlåt för att jag inte sagt något om erat fortsatta kämpande. Jag förstår verkligen om det känns jobbigt.

Med hälsningar från en Moooi som verkligen inte har någon anledning att vara bitter över någonting och tänker sluta med det nu!

Tjohoo och beroenden!

Jag fick 1.9 på högskoleprovet! Tjohoo! Det betyder att jag med tillägg för arbetslivserfarenhet skulle kunna komma in på läkarlinjen överallt utom i Stockholm.

Men nu är ju inte läkaralternativet riktigt aktuellt längre. Det var ju ett alternativ i samband med väntan i adoptionskö. Och om allt går vägen (peppar, peppar, tvi tvi tvi, hasta kvasta) så blir det ju inga adoptionsköer.

Fast man skulle ju kunna tänka sig ett alternativ E kanske... Alltså alternativ D i kombination med en snäll och generös man? Som tar hand om finanserna och Knutte medan jag förverkligar mig själv? Eller Lotto-alternativet? Har en stående 10-veckors rad sen ett år tillbaks. Liten chans att vinna, jag vet, men oändligt mycket större än vid inget spel alls. Lottovinsten är ett riktigt bra alternativ faktiskt! Som passar ihop med alla alternativplaner.

Beroenden.
Har tiggt till mig ett extra ultraljud hos snälla doktorn nästa vecka. Kände att jag behöver min UL-fix. Det är över två veckor sen sist. Och doktorn öppnade nästan för alternativet själv när han senast nämnde att det var ju många som kände att de gärna ville göra en koll till och då brukar de vara tillmötesgående. Ringde Snälla syster och hon var så hjälpsam så, ja det brukar vi inte knussla med sa hon.

Tjohoo!

Mer alkotips

Häromdagen sjöng jag ju burkölens lov, men jag har nu insett att det finns mycket mer avancerade alternativ. Har från en femmisvännina fått mycket softikerade alkotips att använda på offentliga tillställningar där man inte nödvändigtvis vill skylta med sin nyanlagda nykterism. Hoppas att det är ok att jag delar med mig A, jag är mäkta imponerad. (Här kan man kanske tycka att jag verkar vara fixerad vid alkoholförtärande, men det har jag verkligen ingen anledning att vara. Något större partyliv är det inte frågan om...)

Här kommer tipset!
Köp in:
1 flaska alkoholfritt rött vin
1 flaska alkoholfritt vitt vin
Alkoholfri öl
2 små PET-flaskor med valfri läsk

Se till att du har en rejäl handväska.

Drick upp läsken och skölj ut PET-flaskorna från läskrester.
Fyll vardera flaskan med vitt respektive rött vin.

Ladda din handväska med det röda och vita vinet och den alkoholfria ölen.

På festen:
Tack glatt ja till den dryck som bjuds. Vid första lämpliga tillfälle ta med dig själv och ditt glas till toan där du häller ut det bjudna vinet och ersätter med det medsmugglade alkoholfria. Återgå till festen och drick av hjärtans lust! Upprepa vid behov.

Kul på jobbet

Den här lille druvmannen hittade jag på mitt skrivbord idag. Sånt kan göra mig barnsligt glad.

Inskrivning

Tror jag har glömt att skriva att jag ringde till barnmorskan förra veckan för att få tid för inskrivning. Det var skumt. Kände mig som en sån där psycho-kvinna som hittar på att hon är gravid och sen stjäl ett barn efter nio månader. Nåväl, jag lär väl bli avslöjad i början av december då i så fall.

Tacka vettja burköl!

Avdelningsaktivitet med nya avdelningen igår. I flera veckor har de skickat instruktioner om oömma skor, balanssinne, regnkläder vid dåligt väder, mössa, och om du varit scout - kom ihåg "var redo"!

Har haft sån råångest för denna aktivitet. Vad är det för jävla idioter som planerar en utomhusaktivitet på kvällstid i november tänker jag! Ja ja, lättlurad har jag alltid varit och det var just bara ett lur. Vi lämnade inte ens kontoret. Var lycklig hela kvällen av bara av att jag slapp gå ut.

Istället blev det körsång med företagets kör. Modigt arrangerat tycker jag då det är många på avdelningen som man kan tänka sig inte skulle vara så frimodiga när det gäller stämsången. Det var bara en gubbe som lämnade i protest. Men resten sjöng av hjärtans lust. Jättekul! (förutom parfymen på damen bredvid mig, den var inte kul)

Efteråt var det italiensk buffe (mycket gott som inte jag får äta, chansade på mozzarella och det visade sig vara ok).

Men det bästa av allt var burkölen. Kunde suga på denna hela kvällen utan att någon märkte att innehållet överhuvudtaget inte förändrades (förutom min chef som vid ett tillfälle lyfte på burken.. det var väl konstigt!)

Det perfekta jobbet?

Igår kväll träffade jag mannen från min tidigare arbetsgivare som ringde förra veckan. Han hade lite möjligheter som han ville diskutera med mig. Visste inte hur jag skulle hantera faktumet att jag absolut inte kan eller känner för att byta jobb just nu, om jag skulle förvarnat innan. Hur som helst ville jag ändå gärna träffa honom för att jag var nyfiken på vad det gällde, och sen tänkte jag att det kan vara bra att ha en fortsatt god relation med den tidigare arbetsgivaren.

Hade ett mycket trevligt samtal över middag och jobbmöjligheten som är aktuell är PRECIS det som jag hoppades på när jag jobbade där. Men vid den tidpunkten (för två år sedan) var det helt omöjligt att förutse när en sådan möjlighet skulle uppenbara sig, eller ens om. Och jag stod inte ut med att fortsätta med det jag gjorde en dag till. Och nu finns det alltså, jobbet...

Jag berättade ärligt om hur läget är, kände att det var bäst. Och han sa "Damn..., -congratulations". Känns inte som om att det förändrade situationen till att jag var helt utesluten (vilket ju är positivt). Men jag vet själv att på det där företaget är det bara leverera, leverera, leverera som gäller - och jag tror inte jobb kommer kännas så viktigt under de närmsta åren. Så trygga, långsamma, vänliga företaget där jag jobbar nu kommer nog ändå vara idealiskt för mig. Även om det gör mig galen ibland.

Men sen får vi se! Det är ju mycket arbetsliv kvar av livet.

Omättlig?

8+1:
Har just käkat frukost. Två mackor med ost, skinka och tomat, och ett glas mjölk. Det känns som jag inte käkat alls. Har läst någonstans att det extrabehov av näring som man behöver när man är gravid motsvarar en ostmacka om dagen. EN OSTMACKA! Det är ju ingenting. Skulle kunna äta hundra ostmackor.

Jag har alltid tänkt ang vikt och graviditet att ja, man får väl hålla igen lite som vanligt, så är det nog inga problem med vikten. Jag hade ju inte fattat hur hungrig man skulle bli. Hungrig och lätt illamående och inte sugen på mat men helt fixerad vid vad man kan tänkas få i sig nästa mål. Och att äta frukost på helgen och sedan vänta till fyra-femtiden med middag som är min normala rutin är helt uteslutet. Minst var 4:e timma behöver jag MAT!

Min mage är redan tjock. Försöker spänna magmusklerna lite för att avgöra om den bara är uppsvälld eller om det är extrafett. En kombination tror jag. När skall det synas på riktigt? Alltså när det är uppenbar gravidmage och inte bara fetmage? Ganska långt fram tror jag...

Nej, idag blir det tunika-shopping.

Trött som en sill

Idag blir det sångtext från Galenskaparna. Så här trött är jag:

Säng, säng, säng
Sova, sova, sova
Säng, säng, säng
Se på mig, jag är död som en sill
jag är trött, jag är trött, jag är jättetrött. Ååh

Se på mig, jag är väck som en tung gammal säck
jag är trött, jag är jättetrött. Ååh
Se på mig, jag är trött som ett såll som är blött
jag är trött, jag är jättetrött

Får jag sova lite, får jag sova lite, får jag sova
så blir jag...

Där måste jag sluta eftersom jag inte blir piggelin hur mycket jag än sover. Igår gick jag och la mig klockan 8 (åtta!) och idag är jag ändå helt förstörd.

Och hungrig...

Jag har förvandlats till någonslags basversion av människa som bara är intresserad av att tillgodose energibehov, och att ransonera förbrukningen.

It's alive!!

7+4:
Jag har idag sett en liten liten människa med ett blinkande hjärta som bor i min mage. Den har ett huvud och en liten kropp och är 13 mm "lång". Frustade och fräste bakom skynket när jag klädde på mig efter ultraljudet. Överväldigad av känslor och lättnad att det faktiskt är något där.

Kan säga att jag har full förståelse för Tompa Cruise om ryktet är sant att han inköpte en ul-maskin under Katies graviditet. Jag vill också ha en egen maskin. Så att jag kan titta in när jag vill! Hej hej lille Knud.

Nu behöver jag inte gå till Snälla doktorn mer. Jag är "färdigbehandlad" och från och med nu och det är ingen skillnad på min graviditet och vilken annan som helst. Känns lite vemodigt om jag inte får träffa dem igen. Men jag sa att jag måste få komma dit och ta ett foto på doktorn och hans sköterska. För dokumentationen.

Shit!

Fick just ett samtal från min förra arbetsgivare. Träffade på europachefen där för ca ett år sen och sa skämtsamt att om de har något jobb till mig som skulle innebära ett karriärlyft (då jag absolut inte var intresserad av att gå tillbaks till min tidigare roll) så kunde de väl höra av sig.

Nu ringde det en gubbe och undrade om jag var intresserad av att diskutera vad det skulle kunna finnas för möjligheter! Ehhh, ja visst sa jag. Så han skulle skicka lite info och så skulle vi se om vi kunde träffas nästa vecka. Oj oj.... Måste ju höra vad de har att säga, men skulle ju inte kunna byta jobb nu! Skulle jag sagt att jag inte var intresserad?

Aldrig mer kotlett

7+2:
Urrk.

Har ganska nyss kommit på knepet hur man lagar riktigt goda, saftiga och möra fläskkotletter (efter att typ inte lagat dito på 10 år, och på den tiden bara torra trista). Så det har blivit ett litet kotlettstim på senaste tiden. Förra helgen åt jag två, och denna helgen blev det kotlett till tjejerna i lördags. Igår orkade jag inte laga mat så då åt jag överbliven - kotlett.

Var inte sugen ens innan och sedan igår har det bara snurrat kotlettankar i huvudet hela tiden. Uuöööhhhh. Jag vill aldrig se en kotlett mer.

Små besökare

Har mina två systerdöttrar här på höstlovsbesök. Det är mysigt! Och ja, så små är de inte längre, 10 och 13 år. Den stora ville inte kramas när de kom med tåget... pinsamt såklart. Men i morse kom de båda två för en morgonkram i min säng, så lite gos finns det allt kvar i dem. Åhhhhh!

Om pricken i magen utvecklas till mer än en prick och allt går bra har jag tänkt att berätta för dem i jul. Det är väl en ganska bra julklapp att få en kusin om man inte har någon sen tidigare!?

Hade gömt "Ett barn blir till" och "Mammapraktikan" (jag har lånat dem av en kompis), på ett som jag trodde säkert ställe... Men just det skåpet stod öppet i morse. Fick ingen kommentar men undrar vad de tänker. Varför skulle singel-moster ha de där böckerna?

Nu skall vi snart på shopping tur!