The truth, the whole truth and nothing but the truth!

Äntligen har de reagerat på jobbet! Och de har varit så gulliga!

Strax innan jag åkte på semester berättade chefen för tre av mina närmsta kollegor (killar). Han ville berätta om vem som kommer ersätta mig osv. Jag var spänd på reaktionen men så var det ingen av dem som sa någonting! Hrmmmff. Den här veckan har jag klätt mig i kläder som inte lämnat något tvivel om vad som är på gång men det är ändå inte många som har reagerat. Inte ens den enda tjejen jag jobbar med har sagt något, och det trodde jag verkligen hon skulle göra.

Men så idag. Min tjejkollega hade helt enkelt inte fattat tidigare! Hon måste ju vara blind. Inte ens igår när vi hade ölprovning och jag inte drack något hade slanten trillat ner. Det var först efteråt som hon hade tänkt på att det var lite konstigt att jag hade klappat mig på magen som om jag vore gravid. Och så idag när hon tittade närmare så var det ju uppenbart. Fick ett jättegrattis och massor av frågor.

Senare på dagen frågade en av killarna som fick reda på det av chefen om vi skulle gå och ta en fika. Så pekade han lite på magen och gratulerade. Uppenbarligen hade chefen inte varit tydlig med att informationen var officiell, och kollegan visste inte att jag visste att han visste...., så han hade inte vågat säga något. Verkar som han kände sig lite dum att han inte sagt något men det var ju inte så konstigt tyckte jag. Han har själv en dotter på fyra månader som fyller hela hans tankevärld så han ville gärna prata.

Under veckan är det faktiskt också andra som har gratulerat och alla är så intresserade. De är intresserade av hur det har gått till, alla frågar vem pappan är. Det är otroligt skönt att de frågar så jag kan förklara på mitt sätt. Att jag har tagit ett aktivt beslut att skaffa barn på egen hand. Och reaktionerna har varit toppen! De är så positiva, så glada för min skull. Jag har hittills inte mött en enda negativ reaktion. Antingen är mina kollegor bra på att spela, eller så jobbar jag med osedvanligt öppna och sympatiska människor.

Det är så skönt att vara öppen och berätta sanningen!

Två avklarade

Nu har jag berättat för två utanför den innersta kretsen!

Igår avslöjade jag för min frisörska. Hon är själv gravid så det kändes roligt att kunna säga "- Hihi, jag skall också ha en bebis!" Jättepositiv reaktion. Hon har själv växt upp ensam med sin mamma, pappan försvann ut bilden i stort sett helt när hon var 2, och hon tyckte det var helt rätt. Stor tilltro till icke-kärnfamiljen. Kul kul.

Och idag tog jag chansen att berätta för min projektledare. Vi har jobbat intensivt ihop under hela året. - Näha!!?? Är du med barn! Men, har du gjort sån där insemination, sa han. Fan var häftigt! Är du lesbisk?...

Nej sa jag, jag är singel...

Får ursäkta hans antagande eftersom han är världens goaste (inte för att det skulle vara något problem att vara lesbisk, men nu är jag ju hetro), men varför skulle lesbiskhet förklara ett singelskap? Är det vanligare att vara singel om man är lesbisk, mer accepterat?

Hur som helst så var reaktionen i övrigt härlig. Stor kram och grattis! Underbart.