Har fått en dikt skickad till mig av en vän.
Lyckans minut
"Är det sant att jag håller ett barn på min arm
och ser mig själv i dess blick?
Att fjärdarna gnistra och jorden är varm,
och himmelen utan en prick?
Vad är det för tid, vad är det för år?
Vem är jag? Vad bär jag för namn?
Du skrattande knyte med solblekt hår,
hur fick jag dig i min famn?
Jag lever. Jag lever. På jorden jag står.
Var har jag varit förut?
Jag väntade visst millioner år
på denna enda minut."
Erik Lindorm, 1920
måndag, juli 07, 2008
Lyckans minut
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Å, den här har varit min favoritdikt i över femton år! Sedan långt innan jag började längta barn aktivt. Den är underbart fin! Jag har läst den några gånger inför folk också vill jag minnas. Utan att förstå innebörden lika starkt som jag börjar ana nu.
Underbart fin!
Skicka en kommentar