fredag, juli 11, 2008

[nu börjar] livet del 2

Knut vinkar hej då!

Det här inlägget har jag tänkt att skriva flera dagar. Ja, egentligen har jag drömt om det sen jag började blogga. Det kommer bli mitt sista inlägg för den här gången, för nu har det faktiskt börjat - den andra delen av mitt liv, livet som familj! Grät i bilen i går när det slog mig att nu kan jag parkera på de speciella parkeringsplatserna utanför mataffären som är reserverade för barnfamiljer. Små saker - stora känslor.

Min historia har slutat (eller börjat, hur man vill se det) så oändligt mycket lyckligare än jag vågat drömma. Tänk att det blev alternativ 1. från det här inlägget. Började blogga efter sex misslyckade inseminationer och den första IVF:en som visade att det var något som inte stod rätt till med mina ägg. En förlamande skräck, då det för första gången slog mig att jag kanske inte kunde få barn. Naivt (/optimistiskt?) hade jag tidigare skyllt på otur och taskig timing. Jag kan höra doktorns ord eka i huvudet när jag vill "- Nej, det är MYCKET ovanligt!" som svar på min fråga om det var vanligt att så få ägg delar sig av så många befruktade.

Men sen lyckades jag på IVF-försök nummer två, trots dåligt äggdelning, och detta har blivit en glädjeblogg istället för en bitterblogg. Jag har aldrig skrivit dagbok tidigare, men nu har jag detta dokument över mina känslor och förväntningar inför Knuts ankomst, och det är fantastiskt. Är det någon som vet om det går att exportera texten så jag kan spara den på annat ställe, eller skriva ut den?

Fantastiskt är det också att "prata" med er som följt oss. Varma goa människor som vi bara känner via cyberrymden, men känner sådan gemenskap med. Och också Femmistjejerna som vet vem jag är såklart. Tack för alla lyckönskningar och påhejningar. Ett särskilt tack för grattis från er som kämpar och ännu inte vet hur det kommer att gå. Vet ju att man känner sig kluven inför andras lycka i den situationen. Jag önskar er all lycka, vare sig det blir barn eller inte, och att ni hittar harmoni i livet (jag kommer såklart fortsätta följa era bloggar).

Jag känner en oändlig tacksamhet för det jag får uppleva nu. Tacksamhet till mig själv som hade modet att försöka, tacksamhet till läkarvetenskapen som gjorde det möjligt, tacksamhet till grannlandet Danmark som inte diskriminerar ensamstående, och tacksamhet till livets mysterium som skapat ett perfekt nytt liv ur två celler. Jag kan inte fatta att det faktiskt blev ett helt perfekt litet barn. Jag vet att man inte kan ta något för givet.

En bra start!

Nu skall vi leva livet! Knut och jag. Jag och Knut.

PS. Knut har varken ont i magen eller prickar! DS.
PS2. Kanske Knut får en egen blogg om vi inte kan hålla oss, men jag tror han hellre vill vara anonym. Eller kanske blir det en [vi väntar på] att bli 3! DS2.

18 kommentarer:

Anna sa...

Så glad för att du nådde slutet på din regnbåge!! Lite tråkigt att du lägger ner bloggen, jag har följt den rätt länge, men jag kommer ju att få reda på hur det går för er via FEMMIS ändå:-)
Stor kram till dig och Knut från mig som står inför IVF nr. 3 snart.

Anonym sa...

Hej och återigen ett stort grattis till Knut och ditt nya liv. Är en som läst din blogg ett tag och tycker som ovanstående att det är tråkigt att du slutar. Ha det gott med din söte son önskar en Femmissyster i Gbg som fortfarande kämpar.

Anonym sa...

Det är så fint att följa en blogg med ett lyckligt slut.
GRATTIS!!
Och Knut är ju onekligen extraextra söt, det är han!

Åsa sa...

Lev lev!! Det är upplyftande att nån lämnar sin blogg av lyckan de får uppleva. Stort lycka till!
Vet inte hur man kan exportera till nån annan fil, men om du lär dig får du gärna säga till.
Stor kram och grattis igen!!

Anonym sa...

Ni förtjänar all lycka i livet och jag är så glad för er skull! Kommer att sakna din fina blogg... Ta hand om er båda och som jag sagt förut, njut!

nylsa sa...

Han är verkligen fin din Knut. Förstår att livet ändras och att det känns som att bloggen har nåt sitt mål. Hoppas att du och Knut får en underbar sommar och att vi ses när ni kommer tillbaka till sthlm igen.

Kram

meningsfull sa...

Vad fin Knut är på bilden! Underbart att del 2 har börjat för dig och tack för att ha fått vara med på vägen dit. All lycka till med Livet!

Anonym sa...

Tack för att du delat med dig av din och Knuts berättelse!

Anonym sa...

Kommer sakna din blogg. Lycka till i fortsättningen!!
/Lisa

Barnets mamma sa...

Oj vad konstigt det kommer att bli att inte kunna läsa om nya saker som händer i din blogg längre... Jag kommer att sakna dig och Knut! Men, som någon skrev, det är ju den bästa anledningen att sluta en blogg - nu börjar livet del 2 där du får parkera på barnfamiljsplatserna utanför affären :-) Bara en sån sak!

STOR KRAM

a- och b-mamma... sa...

Tråkigt för oss att du slutar att blogga, kommer att sakna dina inlägg! Men underbart för dig, att du nått ditt mål!
Lycka till i fortsättningen, och vi hoppas på en del 3 någon gång i framtiden!

KaKi sa...

Det är så vackert att få se någon avsluta bloggandet i lycka. Och faktiskt är det inte någon bitter lycka när det gäller just din, det är bara glädje över att han är här. Att bloggen fick sluta med barn.

Anonym sa...

jag är så glad för din skull. ett riktigt hollywoodslut. njut av varandra och livets mirakel. förstår att du avslutar denna blog. du har lämnat denna värld nu!

Anonym sa...

Näe, jag vill ha mer att läsa. Äter han bra, växer, bajsar grönt, kräks mm mm .

Längtar efter nya inlägg.

Kram

Barnets mamma sa...

Jag går in här med jämna mellanrum och hoppas på ett nytt inlägg..:)

Moooi sa...

:-D vad roliga ni är. Ok, här kommer en liten uppdatering. Knut äter dagarna i ända och detta har lett till den smått otroliga viktökningen på 990g på 3 veckor (nej, det finns ingen sådan kurva..). BVC försäkrar mig om att man inte kan äta för mycket när man ammar, så han får käka på. Teorin är att han inte fick riktigt tillräckligt i magen (stackarn) och nu håller han på att äta i kapp. Och 53 cm är han.

I övrigt är han lugn och nöjd. Sover bra och bajsar trafikskyltsgult. Kräks då och då, oftast när han ätit så han är röd i ansiktet och helt blank av utsmetad mjölk, klippande med ögonen och JÄTTEMÄTT.

Jag har lagt mig till med ovanan att kalla honom för mitt lilla Mögel efter att ha lyssnat på radio en dag då de diskuterade konstiga namn som kommit in till Skattemyndigheten. Mögel var ett av dem... (ja, det blev avslag) Mormor blir jättearg på mig! Jag skall sluta med det snart.

Pippigull sa...

Gullige Knut - han ska bli en rund liten budda han också en dag - ÄT ÄT ÄT!!!


KOM HEM tycker jag - vi lääääääängtar efter att få träffa er!!!

Anonym sa...

Underbart. Gillar bebisrapporter. :-) En av mina vänner (äkta värmlänning) kallade sin dotter "mitt lilla möggel". Detta resulterade i att ett av dotterns första ord var just "möggel"