Min "lumpenhistoria"

Jag undrar om det är så att graviditet och förlossningsprat är kvinnornas motsvarighet till lumpenhistorier? Jag känner i alla fall en obetvinglig lust att skriva ner hur det gick till - ni behöver inte läsa. Mest terapi för mig tror jag. Jag vet när jag skrev en kort beskrivning i ett mail att det lät väldigt dramatiskt, men upplevelsen totalt sett var positiv - utan tvekan.

Dag 1 - fredagen den 27:e juni
"Ett tecken"
Jag vet ju att jag tidigare bönat och bett om ett tecken på att något var på gång. Det fick jag på fredagen... Jag och mamma låg och lyssnade på radion när jag kände den första värken vid 17:30. Jag sa inget utan väntade och 20 minuter senare kom nästa. Utan tvekan, det var en värk. Jag sa till mamma, jag tror det är på gång! Bäst att fixa lite mat var första tanken :-)

Under tiden mamma fixade gick jag på toa och när jag torkade mig var det blod på pappret! Blod kan vara väldigt dåligt, men det var inte jättemycket. Ringde sjukhuset direkt och lyckades hålla mig lugn. De svarade lugnande att det säkert inte var farligt, men att jag skulle komma in. Pappa körde de 8 milen till sjukhuset, nervöst visslande.

Underbara underbara gullungen Knud var vaken och rörde sig i magen i stort sett hela resan. Tack för det Knud!

När jag kom in tog man CTG (hjärtljud och värkmätning) och det såg perfekt ut. Hade inte särskilt starka värkar eller särskilt täta. Doktorn gjorde ultraljud för att kolla moderkakan som ligger lågt. Hon säger att det kan vara så att livmodern vidgas så mycket när man håller på att öppna sig och att när moderkakan ligger så lågt så töjs den liksom och kan blöda. Jag är öppen futtiga 1 cm och det är 1,5 cm kvar av livmodertappen.

Får i alla fall vara kvar över natten. Skulle först behöva dela rum och då skulle mamma behövt åka hem men sen fixade de så vi fick ett eget rum så hon kunde stanna. Skönt!

Värkarna varierar mellan var 5 minut och var 20 minut kanske. Barnmorskan föreslår att jag tar tabletter så att jag kan få lite sömn under natten, så jag har krafter inför morgondagen. På hennes rekommendation väljer jag det och jag tror det var bra. Värkarna känns kraftigare under natten men de kommer inte så ofta. Jag har TENS-apparat på och trycker på styrkan när det kommer en värk. Vet inte om det hjälper men det var skönt att hålla i den där apparaten i alla fall. Som om man hade någon slags kontroll (hahaha).

Forts följer..