Ode till en mage

Eller nej, något ode blir det inte. Ingen poet direkt. Men jag vill skriva ner så jag minns hur mycket jag tycker om min mage. Tror aldrig jag känt mig så bekväm med min kropp. På morgonen när jag kliver ur duschen och får se mig själv i helspegel, jag känner mig så fin.

Och jag känner mig fin i kläder också. Allt sitter så bra liksom. Inga lågt skurna byxor som skapar muffinsvalkar t o m på den smalaste person. Inget som hänger upp sig på höfter, eller mage som putar ut av fett. Jag är spänd som ett trumskinn.

Jag kommer sakna magen.