lördag, augusti 25, 2007

Sprejstart

Idag börjar IVF nummer 2 på allvar. Jag skall nässpreja med Synarela 3 pust om dagen tills jag får mens och därefter 2 pust om dagen. Detta för att uppnå den sk nedregleringen vilken innebär att man liksom stänger av kroppens egna hormonproduktion så man hamnar på ett nolläge (typ försätter sig i klimakteriet (hemska ord)) . Detta gör det tydligen lättare att kontrollera stimuleringen som man gör sedan för att stimulera äggtillväxten. Enligt planerna skall jag börja med sprutor för stimulering den 13:e september.

Många mår dåligt av nedregleringen. Huvudvärk och vallningar, dåligt humör och deppighet. Jag klarade mig dock smärtfritt undan sist - hoppas trenden håller i sig.

Inför förra IVF-försöket var jag ganska positivt inställd, även om jag inte direkt trodde att jag skulle lyckas på första försöket. Såg fram emot att pröva något nytt och tyckte det var lite spännande med sprutande osv.

Under en IVF-behandling finns det väldigt mycket som man kan noja över på vägen, man kan få cystor av nedregleringsmedicinen, att man inte skall få tillräckligt med ägg, att inte äggen skall bli befruktade osv osv. Min behandling gick över förväntan nästan hela tiden...

När jag åkte till Köpenhamn för äggplocket hade dr Sven konstaterat minst 10 äggblåsor på vardera äggstock. På måndagen vid äggplocket fick jag informationen att de plockat 8 ägg vilket jag tyckte var konstigt. Så många tomma äggblåsor?? Nästa dag kunde jag inte hålla mig utan ringde för att kolla hur många som hade blivit befuktade. 13 svarar laboratoriedamen glatt, och det måste man ju säga är ett bra utfall av 8 ägg.... Visade sig att de inte hade plockat 8 utan 18 stycken. Toppen toppen tänkte jag överlycklig och såg framför mig hur läkaren skulle mysa nöjt över mina "pene aeg" (och pengarna han skulle tjäna på att jag lyckade på mitt första försök i mitt "3-pack" som jag köpt), frysen skulle bli full av perfekta embryon att använda för syskonförsök och denna långa resa skulle få ett lyckligt slut.

På torsdagen var det dags för återföring av embryon. Det visade sig att bara 2 av de 13 embryorna hade delat sig ordentligt, och inte ens dessa låg särskilt långt framme i delning. Det var ett 5-celligt och ett 6-celligt och de skall helst vara mellan 6- och 10-celliga på dag 3. 11 stycken hade alltså dukat under på vägen!! Oj då sa jag, är det vanligt att det är så få som delar sig? Nej det är mycket ovanligt konstaterade dr Krog.

Jag fick ju i och för sig tillbaks de två embryon som var helt ok men det kändes verkligen som det redan var kört. Ringde dr Sven och lipade i någon slags desperation att han skulle ha någon superbra förklaring, men han kunde naturligtvis inte säga något annat än att sånt händer någon gång emellanåt, man vet inte varför (förutom att det naturligtvis betyder att det är skitkvalitet på äggen). Irrade runt i Köpenhamn och höll på att missa flyget hem för jag var så tankspridd. Superstressade till incheckningen som hann stänga, men lyckligtvis kunde de öppna den så jag och min väska kom hem. Och sen som grädde på moset så kräktes jag på flyget!! Fan vilken mardrömsdag.

Därför känner jag mig måttligt positiv inför IVF nummer 2....

Inga kommentarer: