Gynekologbesök - lika naturligt som att äta, sova eller gå på toa?

Ett snabbt överslag ger att jag har varit hos gynekolog/barnmorska säkert 25 gånger under det senaste 1,5 åren. Det känns numera som den normalaste sak i värden att skutta upp i gynstolen. Närmast intressant - jaha, hur ser det ut idag då!?

Idag såg det ut så här: slemhinna (tunn och enskiktad) och äggstocksaktivitet (brist på) tyder på att jag är nedreglerad. Och cystan har minskat och är tydligen inget att oroa sig för.

Sprutstart 13:e september - CHECK!

Tack snälla doktorn

Han är ju toppen den där dr Sven! Nu ringde de upp och meddelade hur jag skall göra med sprejningen (det är lördag idag!). Det blir en kompromiss med tre puff om dagen. Skall på kontroll igen på måndag.

Nu skall jag börja registrera antalet gånger det visar sig att jag oroat mig i onödan.

Onödig oro 1: hur skall jag göra med sprejningen nu (cysta/nedregleringsblödning)
Onödig oro 2: att jag inte skulle få min nedregleringsblödning i tid för sprutstart (som är på torsdag)
Onödig oro 3: att jag inte skulle få min nedregleringsblödning i tid för att komma på återbesök nästa vecka (då jag är på kurs ons-fre)

Nedreglerad?

Jaha, nu har jag visst redan fått min nedregleringsblödning, det gick fortare än jag väntat (tänk att man kan bli så nöjd över att få mens, det är ju bakvända världen det här). Oroar mig dock lite för den där cystan som Sven såg, kan den verkligen ha försvunnit på en dag? Enligt instruktionerna skall man minska medicineringen när nedregleringsblödningen kommer, då är det färdigt och man behöver bara en puff morgon och kväll för att upprätthålla nedregleringen. Men för att ta bort cystan skulle jag ju öka doseringen. Har skickat ett SMS till dr Sven, får se om jag får något besked.

I går kväll träffade jag ett gäng femmistjejer på en efterjobbet-drink (alkoholfri för en del och inte för andra...). De är så himla trevliga! Vi har följt varandra nästa ett år nu och de är ett fantastiskt stöd. Tyvärr har det varit lite si och så med fertiliteten i gruppen, men jag känner på mig att trenden vänder nu! En ny-gravid, en mellan-gravid och en hel-gravid. 3 som väntar på att inte få mens. Jag tror det smäller till!! Tänker positiva tankar och hoppas lyckosamheten överförs till mig också.

Inte nedreglerad + cysta

Åter från besök hos dr Sven. Jag är inte nedreglerad ännu. Dessutom hade det bildats en cysta på ena äggstocken. Satan. Nåväl, detta skall tydligen gå att åtgärda med ökad dosering av nedregleringssprej. Från och med nu blir det dubbel dos, alltså 2x3 puffar om dagen.

För att tidplanen skall hålla måste jag ha fått min blödning (som är det definitiva tecknet på att man är nedreglerad) senast tisdag eller onsdag nästa vecka. Annars kan jag inte börja med sprutor på torsdag utan måste vänta en vecka till - och det står jag inte ut med!! Behöver dessutom en extrakontroll hos Sven innan, och jag är bortrest på kurs ons-fre nästa vecka. Hur fan skall det gå ihop?

Det är detta som är så ofantligt jobbigt. Man kan inte planera någoting i denna process. När skall jag vara ledig från jobbet? Vad skall jag säga? Skall jag låtsas vara sjuk eller ta ledigt med kort varsel? Vad hitta på för lögn om folk frågar? Blä, fy och äckelpäck!

Ohoj vilken trafik!

Har blivit reklamerad av Storkenflyger idag. Välkommen hit Besökare!

Dagens nytända stjärna: femmisvänninan som testade positivt idag efter sitt första FET*. Ger hopp och styrka!
Dagens solförmörkelse: kompisparet som testade negativt idag efter deras allra sista FET (5 IVF och ett antal frysförsök). Tankar till dom.

Barnlängtan överallt....

I morgon skall jag till Dr Sven för en nedregleringskontroll. Äggstockarna skall vara avslumrade om allt funkar som det skall. Har inte fått mens ännu, men det är ju en vecka kvar tills jag skall börja spruta (för äggstimulering).

*FET: Frozen Embryo Transfer, återförande av frysta embryon

Lätt sinnesslö

Nu har jag nedregleringssprejat en vecka. Inga nämnvärda biverkningar förutom att jag känner mig rätt förvirrad, som om jag hade mos i huvudet. Jag känner som att "det här vet jag att jag vet" men så kopplar det inte. Det står dock inget om detta på bipacksedeln, inte ens under sällsynta biverkningar ("förekommer hos färre än 1 av 1000 användare"). Antagligen kan jag inte skylla på medicineringen.

Humöret är ganska gott. Har varit en bra vecka på jobbet. Jag har haft fullt upp och kunnat göra konkreta saker, inte bara hålla på och koordinera och se till att andra gör saker hela tiden. Jag mår bäst när det händer saker och jag kan känna att jag gör nytta.

Sveriges mest beresta tomatplanta?

Skördefest!! Sveriges mest beresta tomatplanta (> 100 mil under sommaren) har äntligen en mogen tomat på sig. Smakade smaskens!

Sprejstart

Idag börjar IVF nummer 2 på allvar. Jag skall nässpreja med Synarela 3 pust om dagen tills jag får mens och därefter 2 pust om dagen. Detta för att uppnå den sk nedregleringen vilken innebär att man liksom stänger av kroppens egna hormonproduktion så man hamnar på ett nolläge (typ försätter sig i klimakteriet (hemska ord)) . Detta gör det tydligen lättare att kontrollera stimuleringen som man gör sedan för att stimulera äggtillväxten. Enligt planerna skall jag börja med sprutor för stimulering den 13:e september.

Många mår dåligt av nedregleringen. Huvudvärk och vallningar, dåligt humör och deppighet. Jag klarade mig dock smärtfritt undan sist - hoppas trenden håller i sig.

Inför förra IVF-försöket var jag ganska positivt inställd, även om jag inte direkt trodde att jag skulle lyckas på första försöket. Såg fram emot att pröva något nytt och tyckte det var lite spännande med sprutande osv.

Under en IVF-behandling finns det väldigt mycket som man kan noja över på vägen, man kan få cystor av nedregleringsmedicinen, att man inte skall få tillräckligt med ägg, att inte äggen skall bli befruktade osv osv. Min behandling gick över förväntan nästan hela tiden...

När jag åkte till Köpenhamn för äggplocket hade dr Sven konstaterat minst 10 äggblåsor på vardera äggstock. På måndagen vid äggplocket fick jag informationen att de plockat 8 ägg vilket jag tyckte var konstigt. Så många tomma äggblåsor?? Nästa dag kunde jag inte hålla mig utan ringde för att kolla hur många som hade blivit befuktade. 13 svarar laboratoriedamen glatt, och det måste man ju säga är ett bra utfall av 8 ägg.... Visade sig att de inte hade plockat 8 utan 18 stycken. Toppen toppen tänkte jag överlycklig och såg framför mig hur läkaren skulle mysa nöjt över mina "pene aeg" (och pengarna han skulle tjäna på att jag lyckade på mitt första försök i mitt "3-pack" som jag köpt), frysen skulle bli full av perfekta embryon att använda för syskonförsök och denna långa resa skulle få ett lyckligt slut.

På torsdagen var det dags för återföring av embryon. Det visade sig att bara 2 av de 13 embryorna hade delat sig ordentligt, och inte ens dessa låg särskilt långt framme i delning. Det var ett 5-celligt och ett 6-celligt och de skall helst vara mellan 6- och 10-celliga på dag 3. 11 stycken hade alltså dukat under på vägen!! Oj då sa jag, är det vanligt att det är så få som delar sig? Nej det är mycket ovanligt konstaterade dr Krog.

Jag fick ju i och för sig tillbaks de två embryon som var helt ok men det kändes verkligen som det redan var kört. Ringde dr Sven och lipade i någon slags desperation att han skulle ha någon superbra förklaring, men han kunde naturligtvis inte säga något annat än att sånt händer någon gång emellanåt, man vet inte varför (förutom att det naturligtvis betyder att det är skitkvalitet på äggen). Irrade runt i Köpenhamn och höll på att missa flyget hem för jag var så tankspridd. Superstressade till incheckningen som hann stänga, men lyckligtvis kunde de öppna den så jag och min väska kom hem. Och sen som grädde på moset så kräktes jag på flyget!! Fan vilken mardrömsdag.

Därför känner jag mig måttligt positiv inför IVF nummer 2....