Bloggtorka

Jag har svårt att hitta bloggämnen just nu. Det känns väldigt mycket som att jag lever i väntan på nästa "koll", och allt däremellan känns oviktigt.

Känner mig fortfarande inte övertygad om att 1 - det är sant, och 2 - det kommer hålla hela vägen. Förhoppningsvis sjunker det in snart. Längtar (och är skitskraj) till nästa vecka och vul.

Ingen tvekan

HCG-nivå vid blodprov idag - 335. En god ökning sedan fredagens 46. Jag önskar jag kunde ta blodprov varje dag. Nästa onsdag har jag tid för det första ultraljudet för att se om det bor någon Knud eller Rut i magen.

Mästerlögnaren

Damen som jag skulle arrangera städdagen med igår tyckte verkligen jag såg lite blek ut. Jag lät bli att borsta håret och sminka mig och låg i sängen halva dagen. Jag gick alltså verkligen in för att leva upp till min påhittade feberknäpp. Så min sjukdomslögn höll. Idag har jag mirakulöst tillfrisknat och till och med gått en shoppingsväng. Lyckligtvis mötte jag ingen från huset.

Tänkte jag skulle skriva ner lite symptomanalys så här i efterhand som en minnesanteckning. (Ny) innebär symptom jag inte upplevt tidigare på samma sätt.

Ömma bröst: ja, lite lite hela tiden, både bröst och bröstvårtor, men inte på något sätt dramatiskt eller avgörande. Absolut inte så att jag inte kan sova på mage som jag hört från andra.
Mörka bröstvårtor: kanske lite, svårt att avgöra, men i så fall ända sedan Ovitrellesprutan.
Strimmiga bröst: någon gång i början av veckan la jag märke till att blodkärlen på mina bröst syntes ganska tydligt. Men återigen, svårt att säga hur det brukar se ut, kollar ju inte så noga annars (Ny).
Illamående: ja, från och till, från tisdag till tordag vecka två. Enligt doktorn beror detta på vätska i magen och ingen graviditet (Ny).
Trötthet: oerhört. Sedan torsdag förra veckan har jag varit helt sänkt. Har somnat vid nio-tiden på kvällen. Har sovit oroligt, och flera nätter har jag legat vaken flera timmar mitt i natten (Ny).
Känningar i livmodern: har känt lite stickningar i livmodern, ffa runt dag 6 och 7 efter ET, och lite då och då efter det. Har vid flera tidigare tillfällen känt mer aktivitet i livmodertrakten än denna gång.
Extra kissnödig: nej
Metallsmak i munnen: nej
Huvudvärk: nej
Känslosam: ja! Från och till mycket gråtmild. Fick en riktig hulkattack i bilen på väg till doktorn i torsdags till Lugna favoriter. "There can be miracles, if you believe" - det var som att Mariah och Whitney talade just till mig.
Halbränna: nej
Ökad aptit: hmm, svårt att säga. Brukar inte ha några problem med aptiten i vanliga fall.

Inga jättetydliga symptom alltså. Det finns dock en skillnad jämfört med tidigare försök. Varje gång tidigare när jag har känt olika symptom så har de runt dag 10 eller så helt plötsligt varit puts väck och jag har vetat att det inte fungerat när det har varit testdags.

Kan det vara sant?

Tog alltså blodprovet igår, kunde inte hålla mig. Och det var alltså positivt, jag är gravid! Har tagit kisstest i morse också och det visar ett svagt svagt svagt streck (hade gärna önskat att det var starkt starkt starkt...). Skall ta ett nytt blodprov nästa vecka och hoppas då att HCG har stigit som det skall.

Vad känner jag? Jag vet inte riktigt. Overkligt. Jag är såklart jätte-jätteglad. Oavsett hur det går har jag aldrig tidigare varit mer gravid än jag är nu. Och jag visste ju faktiskt inte om jag överhuvudtaget kunde bli gravid. Samtidigt känner jag en oro. Men jag skall försöka intala mig själv att njuta av stunden. Just här, just nu är jag faktiskt gravid (som en femmissyster tidigare uttryckt sig).

Ligger hemma och låtsas vara sjuk eftersom jag inte får vara med på bostadsrättsföreningens städdag för Doktorn. Så jag har mycket tid att tänka och känna efter. Förhoppningsvis "kryar jag på mig" till kvällen.

Tack för grattisar och jag tror stenhårt på att hållna tummar har hjälpt.

Mobilsvar 12:04

Välkommen till mobilsvar. Du har 1 nytt meddelande. Inkom idag 12:04

"- Hej Moooi-lilla, det är nn här, xx-kliniken. Jag har ett positivt svar att säga dig. Serum-HCG var fyra sex alltså 46. Hör av dig för en tid till oss, inte kanske nästa vecka men veckan efter behöver du ha en tid. Lycka till, och ha det så bra, och var rädd om dig. Hej då!"

Mer fantastiska fakta om fortplantningsapparaten

Nytt besök hos Snälla doktorn idag. Ser fortfarande perfekt ut. Vet inte om det alltid ser perfekt ut när man närmar sig slutet på sin cykel, oavsett om man möjligen skulle vara gravid eller inte. Det är sådana frågor som man kommer på i bilen på väg hem. Tror iofs inte Doktorn någonsin skulle avslöja om han trodde man var gravid, om han inte säkert kunde se något skrutt på vul:et.

Äggstockarna befinner sig fortfarande bredvid varandra vid bäckenbotten. De är tydligen 2,5 ggr större än normalt - och det är helt normalt! Så det var visst inte bara gulkropparna som tyngde ner dem och fick dem att sjunka.

En risk med detta är att en äggstock liksom skulle kunna vrida sig runt sin egen infästning. Det skulle göra ohyggligt ont sa Doktorn, men går att åtgärda genom att ställa sig på alla fyra. Då hänger alla organen ut sig och rätar till sig igen. Detta ger mig en ganska lustig bild i huvudet, på ett möte på jobbet t ex.

En annan komplikation av stora östrogenstinna äggstockar är att det samlas vätska i buken. Det är det som gör att jag mår illa! Jo, illamåendet har fortsatt och jag har i min enfald tänkt att kanske det skulle kunna ha något med en eventuell graviditet att göra. Men det här var en helt annan sak. Vätskan kan också leda till andnöd. Men då är det bara att stäcka upp armarna sa Doktorn, så blir det mer plats för att andas. Hej och hå!

Så var det det här med testdag. Snälla doktorn har sin egen tideräkning med testdag 19(!) dagar efter ET. Det skulle innebära torsdag nästa vecka. På kliniken i Danmark sa de att jag skulle testa nu på lördag - kisstest. Nu har jag fått remisser på blodprov från Snälla doktorn. Ett att ta "snart", dvs en dag nära lördag, eftersom danska kliniken sagt så. Och ett att ta på torsdag eftersom Doktorn tycker så. Blodprov är mycket känsligare än kisstest... fredag eller måndag... phuu... tror det blir måndag. Jag vågar inte.

Hmmm....

Vet inte om jag vill skriva det här. På något sätt tror jag att om jag skriver om symptom så kommer hånskrattet bara bli ännu större vid ett misslyckande. Som att jag på något sätt påverkat utgången i negativ riktning genom att sätta orden på pränt, eller egentligen redan genom att tänka tanken...

Men ok, jag tar risken. Idag har jag mått illa på eftermiddagen. Var tvungen att käka lite pepparkakor. Det skulle iofs också kunna bero på stress på jobb, snabblunch eller det faktum att jag återigen klämt i mig i mina tajta byxor (dock med knappen uppknäppt). Sedär. Så la jag in en brasklapp. Då kan det ju inte påverka utgången..... Eller hur!!???

Lureri lurera

Någonstans runt den 3:e-4:e inseminationen förbjöd jag mig själv att klämma på brösten för att se om de var ömma. Jag blev så otroligt trött på detta tvångsmässiga beteende. Klämmande gjorde ju mig inte varken mer eller mindre gravid. Jag har hållt mig ganska bra.

Istället har jag utvecklat följande alternativstrategier:
Jag "råkar" stöta till bröstet från sidan med överarmen. Kan t ex lätt uppnås genom att sträcka sig efter kaffekoppen som står på vänster sida, med höger arm.
Allra bäst funkar det om man klämmer till från båda hållen samtidigt, då detta även leder till ett mittenkläm. En stretchning av skulderbladen funkar i detta syfte.
Jag har utvecklat en snabb och studsig gångstil. Även om jag inte har några jättemaraccas så studsar de till oavsett bh-kvalitet.
Noggrann tvagning vid morgonduschen. Man vill ju inte gärna gå runt med smutsiga tuttar, eller hur?

Analysen ger att de är lite ömma... men det kan ju lika gärna förklaras av progesteronet jag petar i mig morgon och kväll.

Väntar, men ändå inte

Händer inte så mycket. Försöker låta bli att analysera symptom (eller brist på...) Det har jag gjort så många gånger förut utan att ha rätt.

95% av mig tror att det inte kommer lyckas den här gången heller. Det är så svårt att tänka sig att det verkligen skulle kunna fungera. Helt abstrakt. Men så är det de där 5% som pockar på med sitt -tänk OM det har funkat... tänk OM... nää men det kan ju inte... men tänk OM....

När jag gjorde inseminationerna kunde jag inte hålla mig i från att testa för tidigt. Jag tyckte de två väntansveckorna var outhärdliga. Och att få vetskap var viktigare än själva resultatet. Bara få det översökat. Det var någon som sa att - ja men de där veckorna kan man ju i alla fall hoppas. Det kunde jag inte förstå. Så kände jag inte alls.

Men så känner jag nu. Jag vill hoppas. Jag vill att det skall fungera. Jag vill inte att det skall vara lördag och jag skall ha misslyckats igen. Jag vill. Jag vill hoppas.

Perfekta förhållanden sa Snälla doktorn

Första återbesök hos Snälla doktorn idag. En vecka efter äggplock. Han konstaterade att allt såg perfekt ut. Slemhinna, äggstockar och gulkroppar - kan inte bli bättre. Inget behövs tillsättas eller tas bort. En mycket bra förutsättning för att lyckas (dock säger det ju ingenting om det finns några embryon som fortsatt dela på sig...)

Slutsatsen blir alltså att jag upplåter ett optimalt boende till mina inneboende, även om inte hyresgästerna är optimala.

Skall tillbaks om en vecka. Snälla doktorn ville gärna göra en extra koll eftersom det inte har gått så bra för mig hittills. Han avrådde dessutom stark från att vara med på bostadsrättsföreningens städdag nästa lördag (som jag är med och organiserar). Nya nödlögner krävs alltså. Får bli migrän eller matförgiftning.

Humöret är fortsatt gott! Fasen vad skönt det är att inte alltid vara nere under isen.

Och jo förresten. Feber är inte bra sa doktorn. 37,7 var på gränsen och det var bra att jag stannade hemma och vilade hela dagen i måndag.

Förresten 2. Visste ni att äggstockarna efter ägglossning (eller i alla fall efter äggplock) blir tunga av gulkropparna och lägger sig liksom på bäckenbotten. Idag gick det att se båda äggstockarna samtidigt på ultraljudet. De låg bredvid varandra under livmodern. Konstigt.

Två inneboende

Sedan kl 12:00 idag bor det två stycken 4-celliga, perfekta embryon i mig!

Jag kom till kliniken kl 9, en timme för tidigt, finns inte så mycket att ta sig för i Köpenhamn en tidig lördagsmorgon. Laboratoriemänniskan höll just på att gå igenom alla embryon för att kolla status på delningen. Av de 12 befruktade äggen var det många som hade delat sig till 2-cellstadiet berättade han, men inget till 4-cells som är det optimala på dag 2. Efter lite konfererande mellan doktor och labman och en check mot mina restider blev det bestämt att jag skulle komma tillbaks kl 12, i förhoppningen att något/några delat sig till 4.

Ett par timmar och lite shopping senare är det tummen upp från doktorn. Thank you, thank you, thank you!!

De övriga äggen är långsamma och det är tveksamt om det blir några till frysen. Stort bortfall och liknande scenario som sist alltså. Men det KÄNNS mycket bättre! Och härmed läggs den sista energin på att fundera på hur det hade blivit om man hade väntat en dag till med återföringen. Basta!

Så från och med nu är jag (utvalt förslag från Tingelings lista):
- gravid tills motsatsen bevisats!

Äggfabrik

Vid gårdagens äggplock fick de ut 21 ägg (som idag har reviderats till 18, 3 var visst inte ägg i alla fall).... 18 ägg är precis samma resultat som förra gången. Och ändå har jag bara fått 2/3 så hög dos denna gång.

Förstår att detta låter fantastiskt för de som har problem med att producera ägg. Men i mitt fall var målet den här gången att jag skulle få färre ägg, vilket i sin tur borde ge bättre kvalitet (förra gången delade de sig inte).

Så återigen - är det bu eller bä? Morgondagen kommer ju utvisa. Har de delat sig???? Kliniken ringde i morse och meddelade att fertiliseringen ser bra ut, 11-12 är befruktade (den där 12:an ger jag inte mycket hopp). Sist var 13 befruktade. Men delningen kan man inte se förrän i morgon och då är jag redan på plats. Huga, lite väl spännande.

Fick uppklarat ett donatormissförstånd igår också. Laboranten kom in och förklarade att de inte hade någon donator på lager som passade mitt önskemål på längd. Ja alltså över 1.90 säger hon. Ehhh, jag har aldrig önskat över 1.90... Nu blev det en 1.82 och det låter perfekt tycker jag.

För övrigt är jag allmänt koko. En man som satt bredvid mig igår drog upp en nässprej varvid jag tänker "-Åhh, han kanske gör IVF!?". Hollo!

Tack till tumhållarna!

Hur kom de på det?

Igår tog jag ägglossningssprutan inför morgondagens äggplock. I normala fall (eller ja, normalt och normalt, det är ju en definitionsfråga), i icke-IVF-fall, tar man en ägglossningsspruta för att den äggblåsa som ägget växer i skall spricka och släppa ut ägget.

När man gör IVF tar man ägglossningsmedicinen för att äggen liksom skall lossa från skalet av äggblåsan - inte för att äggblåsorna skall spricka (det vore väldigt dåligt, då skulle man aldrig kunna hitta äggen). Tydligen är det nedregleringssprejen som gör att de inte spricker. Men hur i hela friden kom de på det!? Det fattar jag inte. Det är mycket som är fantastiskt med IVF, men detta tillhör det konstigare tycker jag.

För övrigt tycker jag det är en sådan märklig konstruktion det här med ägglossning. Att ägget släpps ut i magrymden för att sedan bli inviftad i äggledarna. Vore det inte säkrare om allt satt ihop? Känns som det vore lätt att ägget blir ivägsprätt åt fel håll. Och i mitt fall så brukar det vara jättesvårt att hitta den ena äggstocken på ultraljud, den sitter inte riktigt där den skall, vet äggledaren det?

Imorgon blir det uppstigning 4:45 för resan. Tror inte jag kommer sova så gott. Håll tumms för mig plis. Och ännu mer på fredag och mest på lördag.

Skengravid - redan?

Jag och Jungfru Maria....

Följande symptom noteras två dagar INNAN äggplock:
Jättehungrig. Smällde i mig en pizza efter jobbet. - Vem vet när jag får äta parmaskinka igen! (ursäkt som använts flitigt både för det ena och det andra under the baby-making-year). Jag blev lagom mätt. Det är konstigt.
Jättetrött. Somnade som en mätt liten gris på soffan och hade gärna sovit hela kvällen. Vaknade med ett ryck när jag kom på att i kväll är det dags för ägglossningsspruta. Det hade ju inte varit kul att missa.
Illamående. Jag har varit konstant lätt illamående i flera dagar, hungrig och inte sugen på mat på samma gång (pizza exkluderat).
Mage som en spärrballong. Kan kanske delvis förklaras av sista-chansen-ätandet. Men inte enbart det.
Det drar och spänner i äggstockarna. Skulle kunna tolkas som de ligamentssmärtor man får när livmodern växer.
Ömma bröstvårtor. Tecknet som under årets instudering av jordens alla graviditetssymptom har glidit upp i toppen. Inte ömma bröst alltså, utan ömma bröstvårtor.

Ha! där fick du hjärnan, motattack för nästa vecka när det är dags att börja storspöka.

Sluta spöka!

En uppmaning:
Snälla hjärnan sluta spöka för mig är du vänlig. Hur du än bär dig åt kommer du inte hitta en lösning som får dig att känna att du är i kontroll i den här situationen. Nu är det faktiskt två läkare som är helt överens om att morgondagen är ägglossningssprutedax! Sluta tänk på ägg som inte skulle vara mogna eller ägg som inte delar på sig! Basta!!!

Minnesanteckning stimuleringsdag 12:
Endometrium: 11 mm
Höger: 3st 16 mm, >5 st 13 mm
Vänster: 2 st 15 mm, > 3st 13 mm

Japp, så är det alltså nära. I kväll tar jag sista dosen Gonal-F och i morgon kväll är det dags för ägglossningssprutan. Äggplock blir på torsdag kl 9:30 och äggåterföring på lördag kl 10:00. Embryona (embryerna, embryorna?) får alltså bara två dagar på sig innan det är dags för återföring. Inte optimalt kan jag tycka med tanke på tidigare delningsmissöden, man vill ju gärna veta vilka som tänker ge upp innan man sätter tillbaks dem. Men kliniken är inte öppen på söndagarna så det är bara att gilla läget. Läkaren verkar inte tycka det är något problem så jag får väl lita på honom.... (om det blir ett tredje försök så blir det på hans bekostnad, så man kan ju hoppas att de är lika angelägna som jag att det skall lyckas, om än av skild anledning).

Jag har valt att åka fram och tillbaks till Köpenhamn de två dagarna. Blir för besvärligt att vara borta från jobbet igen. Hmm, undrars hur koncentrerad jag kommer vara på fredag (eller hur jag kommer må, kommer inte ihåg riktigt från förra gången, men känns inte som det var direkt tipp topp). Nu när det bara blev en dag jag behöver vara borta (torsdag) har jag bara sagt att jag behöver vara ledig på jobbet, utan att ge direkt anledning. Behöver inte låtsas vara sjuk och det känns väldigt skönt.

Känslor

Rädsla
Hopp
Längtan
Oro

Maktlöshet
Otålighet
Tålamod
Drömmar
Nyfikenhet

Missmod
Skräck
Sorg
Rastlöshet
Misströstan
Avund
Spänning
Förväntan

Förtvivlan

Trötthet

Finns det ägg, finns det hopp!

Stimuleringsdag 9:
Det finns ägg! Ja, äggblåsor i alla fall (eller ägglådor som min kära paps trodde jag sa när jag förklarade IVF för honom).

Jag var så rädd när jag klev in till doktorn idag. Så otroligt orolig att dosen inte skall ha varit tillräcklig och att det inte hade blivit några ägg, och att försöket skulle behöva avbrytas. Men, ta i trä, det ser bra ut. So far, so good. Det finns ca 12 stycken äggblåsor, varierande i storlek mellan 10 och 12 mm. Jag sprutar på med 150 IE Gonal-F.

Kändes lite bättre en stund men sen verkar det som mitt psyke kom på att det faktiskt finns mycket kvar att oroa sig för. Så var klumpen i magen tillbaks. Jag har fövandlats till ett nervöst vrak! De människor därute som blir gravida helt naturligt skall tacka Gudarna för det! Det här är inte kul.

Onödig oro 5: Doseringen av äggstimulerande medicin verkar vara fullt tillräcklig!

Minnesanteckning:
S-Östradiol 2142 pmol/L på stimuleringsdag 8.
Förra försöket 5033 på motsvarande dag.

Vilket humör....

Stimuleringsdag 8:
Oj, det var värst vad jag var arg igår... Får be känsliga läsare om ursäkt. Lite mycket svärande kanske... och det där med miljoner var väl kanske lite överdrivet....

Kan det vara hormonerna?....

Jag känner mig allmänt superstressad, både jobbmässigt och annars. I morgon är det dags igen att kolla äggtillväxt. Jag tror inte det kommer gå att bestämma vilken dag det kommer bli äggplock ännu. Jag vet alltså inte vilken/vilka dagar jag kommer behöva vara ledig/"sjuk" nästa vecka. Min förra chef kände till mina planer så med henne var det ok att jag var "sjuk" inför alla andra. Men förra gången ringde folk från jobbet som bara den! För att kolla hur jag mådde! Usch jag gillar inte att ljuga, och hur lätt är det inte att höra om någon har influensa eller inte? Och har man telefonen avstängd verkar ju det underligt också. Min nya chef har jag inte lust att berätta sanningen för. Vacklar mellan att säga att jag bara måste vara ledig utan att ange orsak, eller att låtsas som jag är sjuk. Suck och stön.

Jaha, det blev ju inte särskilt uppåt det här heller. Sorry!

Bu eller bä?

Stimuleringsdag 6:
Ja, jag vet inte riktigt!? Det var bara en äggblåsa idag som var lite större (8 mm) men det fanns ett helt gäng små. Så det var liksom både många och väldigt få. Hmm, hur skall jag känna nu? Tror nog jag får sväva i limbo (med liten dragning åt ofrånkomlig oro) tills på fredag och nästa VUL.

Fick tag på kliniken i Danmark efter mail och två meddelanden på telefonsvararen (ja jag hann bli stressad!) för att fråga om jag skulle höja dosen, men det tyckte de inte. Betyder det att jag inte skall oroa mig? De kanske är riktigt måna om att inte stressa mina ägg om det nu var det som var problemet sist.

Dagens mantra: "jag förlitar mig på expertisen och vilar i tryggheten att de fattar rätt beslut, jag jag förlitar mig på expertisen och vilar i tryggheten att de fattar rätt beslut, jag förlitar mig på expertisen och vilar i tryggheten att de fattar...."

Onödig oro 4: att nya doktorn inte skulle vara bra. Mycket sympatisk kvinna som när jag förklarade hur svårt det var hitta en läkare som hjälper till utbrister: "Nej men det gör jag så gärna, att titta på äggblåsor är det roligaste jag vet!" Att hon dessutom berättade att hon själv hade IVF-barn gjorde ju inte saken sämre. Kanske finns det hopp efter Dr Sven.

Dagens nytända stjärna: Mera plus i femmis-gänget! hurra hurra hurra!

Gynekologbesök - lika naturligt som att äta, sova eller gå på toa?

Ett snabbt överslag ger att jag har varit hos gynekolog/barnmorska säkert 25 gånger under det senaste 1,5 åren. Det känns numera som den normalaste sak i värden att skutta upp i gynstolen. Närmast intressant - jaha, hur ser det ut idag då!?

Idag såg det ut så här: slemhinna (tunn och enskiktad) och äggstocksaktivitet (brist på) tyder på att jag är nedreglerad. Och cystan har minskat och är tydligen inget att oroa sig för.

Sprutstart 13:e september - CHECK!