Plan A

Sagt och gjort, beslutet var taget. Bytte raskt jobb från ett med ständigt resande till ett på gångavstånd. Andra praktikaliteter var på plats som bostad och stabil ekonomi och ett nätverk av vänner som hejar på (kära, kära vänner som är positiva!). Jag gick med i föreningen Femmis för frivilligt ensamstående mammor.

Funderat på metod hade jag gjort i flera år och kommit fram till att insemination med anonym donator i Danmark är det bästa alternativet (kära, kära grannland som hjälper oss överblivna svenskor att bli mammor). Jag skall dryfta alternativ och resonemang i något senare inlägg.

I maj 2006 åkte jag för första gången till Storkklinik för det obligatoriska journalsamtal som man skall ha så att de kan avgöra att man är någorlunda stabil och färdiggenomtänkt att bli "allena mor".

Första inseminationsförsöket gjorde jag sedan i juni 2006. Försökte vara realistisk i mina förhoppningar och tänkte att jag lyckas nog inte före tredje försöket.

Så blev det inte....

Till dags dato har jag gjort 6 inseminationer - ingen graviditet...

Men jag har lärt mig väldigt mycket om ägglossningar och reproduktionsprocessen och hormoner och andra hormoner och blodprover och graviditetssymptom och symtom som inte alls var graviditetssymptom och kostråd och motsägelsefulla kostråd. Dessutom har jag lärt mig att man får lika många olika svar som antalet läkare man frågar. Kanske bäst att hålla sig till en?

Till sist har jag en önskan om lära mig släppa taget om det jag inte kan kontrollera. Det vore skönt.