Glädje, förväntan och ångest

Idag satt jag på jobbet och skrev upp en lista på e-postadresser till de som jag vill maila när Knud har kommit (näää, inte helt fokuserad på jobbet...). Jag drömmer om hur det kommer vara när han är här. Ser barnvagnar på besök på jobbet och fantiserar om när jag skall dit och visa upp Knud. Hade Gruv-12:an på middag i lördags och då pratade vi lite löst om att träffas i sommar på västkusten. Jag och Knud och gruvisarna....

Och i samma ögonblick jag drömmer grips jag av en förlamande ångest. För varje dag som går känns det som om allt mer står på spel. Det är så nära nu. Men tänk om något händer. Tänk om det inte blir som jag tänkt mig? Att något händer vid förlossningen, eller innan, eller att det är något fel på barnet. Det gör mig så rädd att jag knappt vågar tänka på framtiden.