På smällen och borttaget inlägg

Idag var jag hemma på lunchen för att ta emot en ventilationskille som skulle kolla på husets fläkt. När det blev dags att klättra upp för en stege till taket avstod jag denna gång. Ja det är nog säkrast konstaterade han - du är ju på smällen!

Jag blev så full i skratt. Har inte direkt tänkt på mig själv som på smällen! Kan man överhuvud taget klassificeras som "på smällen" efter IVF med donatorsäd??... (känns lite för kliniskt och lite för lite hoppsan)

Igår kväll skrev jag ett inlägg som jag tog bort i morse. Här kommer det igen, men i en kortare version. Det hela handlar om att det finns några förståndshandikappade i min släkt på ena sidan. Det finns inget som visar på att det är något ärftligt och i de två senaste generationerna ( = min och Knuds generation) finns det ingen. Men det här är ändå något som finns och har funnits i mitt bakhuvud hela tiden, även innan jag blev gravid. Tänk om det är något genetiskt och därmed ärftligt, tänk om... En extra oro helt enkelt.

Det hela fick en ny dimension igår när jag och mamma pratade namn. Jag frågade om gamla gubbar och släktingar. Jo en hette ju så, och en så, och en hette.... Knut. En av de handikappade hette KNUT! Ughhhh, det kändes inte bra. Kan inte hjälpa att det på något sätt kändes som ett dåligt omen (fast jag tror inte på sånt egentligen!!). Känns dock lite bättre idag och jag tror jag kan skaka av mig det. Hoppas.

Och mest av allt hoppas jag att Knud skall vara frisk. Och skulle han inte vara det så hoppas jag att jag ändå kan vara den bästa tänkbara mamma till det barn jag får.