Vaknade tidigt även denna lördagmorgon (verkar inte kunna sova längre än till 06:00, bra träning inför vad som komma skall antar jag). Låg och funderade och klappade min stora mage. Knud korvade omkring och tryckte ut en fot här och en rumpa där. Är du vaken lille Knud sa jag? Känner en sådan lycka över detta fantastiska, tårarna trillar.
Snälla Gud eller Tomten (som Storken en gång bad) låt allt gå bra. Om något skulle hända vet jag inte vad jag skulle ta mig till.
Jag längtar
Jag våndas
lördag, maj 24, 2008
Morgontårar
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Tänk om sju månader när du sitter vid granen och har din knud med dig. Då kan du passa på att tacka tomten för allt. :) För allt kommer att gå bra! Kram
Jaha... Nu gråter jag igen..
Skicka en kommentar