Usch, jag känner mig skum. På jobbet önskar man mig lycka till. Snart skall jag bjuda på avslutningsfika, det kommer ett helt gäng. Jag har ångest, ångrar att jag gjort en sån "stor grej" av att jag skall vara ledig nu. En av mina nära vänninor har förlorat två barn i magen. Det ena i vecka 27 och det andra i vecka 39. Hon hade säkert också avslutningsfika på jobbet. Jag har nog aldrig känslomässigt kunnat förstå hur jobbigt det måste ha varit efteråt. Men nu tror jag att jag förstår. Alla här på jobbet är så engagerade i den här graviditeten. De är så glada för min skull och det har verkligen varit fantastiskt. Men tänk om det inte blir något? Vad bidde det då då? Det bidde ingenting, inte ens en vantetumme.
Du kommer väl och visar Knud när du är tillbaks i stan frågar man? Javisst säger jag, ler och sväljer hårt.
Just nu känns det som jag önskar att ingen visste om att jag var gravid överhuvudtaget. Om det inte går bra så skulle jag bara kunna komma tillbaks och låtsas som ingenting.
Detta är inte förnufts-Moooi som talar. Men just nu verkar känslo-Moooi ha övertaget.
fredag, maj 30, 2008
Ångest
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag var också fruktansvärt rädd för att något skulle hända, och fick panik av alla uppsluppna förväntansfulla "lycka till", som om det inte fanns risker, som om det automatiskt alltid kommer ut en frisk och glad bebis. Jag lade alltid till "om allt går bra" när jag pratade om mammaframtiden.
Givetvis är det överlägset störst chans att allt går bra och enligt planerna, så jag hoppas du inte tar illa upp över att jag skriver om hur jag hanterade de svåra tankarna. Så här blev min moteld när de dök upp (vilket var många, många gånger om dagen):
Vad som än händer blir jag mamma.
Hur det än går står jag inför en upplevelse jag kommer att minnas i hela mitt liv.
Skulle det värsta hända hoppas jag att jag kan vara stolt över mitt fina barn, även om han/hon inte fick leva ett liv som andra bebisar.
Skulle allt gå åt helvete kommer jag att behöva stöd av min omgivning.
Skulle jag kraschlanda nu så har det ändå hänt - graviditeten och förlossningen har hänt mig.
Skulle allt gå fel vill jag att alla ska veta om det, för min sorg skulle bli för stor för att dölja.
Skulle något gå snett kommer ingen, ingen, ingen att förebrå mig för mina lyckliga förväntansfulla leenden innan jag visste hur det skulle gå.
Hoppas jag inte jagat upp dig ännu mer nu. Ville bara dela med mig av något som faktiskt funkade för mig. Det är inte så att det bidde en vantetumme om "det inte blir något". Det blir ändå ett barn. Ditt barn.
Tack! Vilka bra och välformulerade tankar. Skall ta dem till mig. Känns mycket bättre nu när dagen är över och nu känns det riktigt skönt att börja ledigheten.
Det är stora förändringar på gång i ditt liv nu. Inte konstigt att mycket känslor bubblar upp.. Samtidigt kan jag förstå att det måste kännas obegripligt. Kanske därför du funderar på att det kanske inte kommer att gå?
Skönt iaf att se ditt nästa inlägg där ångesten är borta =)
Skicka en kommentar