Mer fantastiska fakta om fortplantningsapparaten

Nytt besök hos Snälla doktorn idag. Ser fortfarande perfekt ut. Vet inte om det alltid ser perfekt ut när man närmar sig slutet på sin cykel, oavsett om man möjligen skulle vara gravid eller inte. Det är sådana frågor som man kommer på i bilen på väg hem. Tror iofs inte Doktorn någonsin skulle avslöja om han trodde man var gravid, om han inte säkert kunde se något skrutt på vul:et.

Äggstockarna befinner sig fortfarande bredvid varandra vid bäckenbotten. De är tydligen 2,5 ggr större än normalt - och det är helt normalt! Så det var visst inte bara gulkropparna som tyngde ner dem och fick dem att sjunka.

En risk med detta är att en äggstock liksom skulle kunna vrida sig runt sin egen infästning. Det skulle göra ohyggligt ont sa Doktorn, men går att åtgärda genom att ställa sig på alla fyra. Då hänger alla organen ut sig och rätar till sig igen. Detta ger mig en ganska lustig bild i huvudet, på ett möte på jobbet t ex.

En annan komplikation av stora östrogenstinna äggstockar är att det samlas vätska i buken. Det är det som gör att jag mår illa! Jo, illamåendet har fortsatt och jag har i min enfald tänkt att kanske det skulle kunna ha något med en eventuell graviditet att göra. Men det här var en helt annan sak. Vätskan kan också leda till andnöd. Men då är det bara att stäcka upp armarna sa Doktorn, så blir det mer plats för att andas. Hej och hå!

Så var det det här med testdag. Snälla doktorn har sin egen tideräkning med testdag 19(!) dagar efter ET. Det skulle innebära torsdag nästa vecka. På kliniken i Danmark sa de att jag skulle testa nu på lördag - kisstest. Nu har jag fått remisser på blodprov från Snälla doktorn. Ett att ta "snart", dvs en dag nära lördag, eftersom danska kliniken sagt så. Och ett att ta på torsdag eftersom Doktorn tycker så. Blodprov är mycket känsligare än kisstest... fredag eller måndag... phuu... tror det blir måndag. Jag vågar inte.

Hmmm....

Vet inte om jag vill skriva det här. På något sätt tror jag att om jag skriver om symptom så kommer hånskrattet bara bli ännu större vid ett misslyckande. Som att jag på något sätt påverkat utgången i negativ riktning genom att sätta orden på pränt, eller egentligen redan genom att tänka tanken...

Men ok, jag tar risken. Idag har jag mått illa på eftermiddagen. Var tvungen att käka lite pepparkakor. Det skulle iofs också kunna bero på stress på jobb, snabblunch eller det faktum att jag återigen klämt i mig i mina tajta byxor (dock med knappen uppknäppt). Sedär. Så la jag in en brasklapp. Då kan det ju inte påverka utgången..... Eller hur!!???

Lureri lurera

Någonstans runt den 3:e-4:e inseminationen förbjöd jag mig själv att klämma på brösten för att se om de var ömma. Jag blev så otroligt trött på detta tvångsmässiga beteende. Klämmande gjorde ju mig inte varken mer eller mindre gravid. Jag har hållt mig ganska bra.

Istället har jag utvecklat följande alternativstrategier:
Jag "råkar" stöta till bröstet från sidan med överarmen. Kan t ex lätt uppnås genom att sträcka sig efter kaffekoppen som står på vänster sida, med höger arm.
Allra bäst funkar det om man klämmer till från båda hållen samtidigt, då detta även leder till ett mittenkläm. En stretchning av skulderbladen funkar i detta syfte.
Jag har utvecklat en snabb och studsig gångstil. Även om jag inte har några jättemaraccas så studsar de till oavsett bh-kvalitet.
Noggrann tvagning vid morgonduschen. Man vill ju inte gärna gå runt med smutsiga tuttar, eller hur?

Analysen ger att de är lite ömma... men det kan ju lika gärna förklaras av progesteronet jag petar i mig morgon och kväll.

Väntar, men ändå inte

Händer inte så mycket. Försöker låta bli att analysera symptom (eller brist på...) Det har jag gjort så många gånger förut utan att ha rätt.

95% av mig tror att det inte kommer lyckas den här gången heller. Det är så svårt att tänka sig att det verkligen skulle kunna fungera. Helt abstrakt. Men så är det de där 5% som pockar på med sitt -tänk OM det har funkat... tänk OM... nää men det kan ju inte... men tänk OM....

När jag gjorde inseminationerna kunde jag inte hålla mig i från att testa för tidigt. Jag tyckte de två väntansveckorna var outhärdliga. Och att få vetskap var viktigare än själva resultatet. Bara få det översökat. Det var någon som sa att - ja men de där veckorna kan man ju i alla fall hoppas. Det kunde jag inte förstå. Så kände jag inte alls.

Men så känner jag nu. Jag vill hoppas. Jag vill att det skall fungera. Jag vill inte att det skall vara lördag och jag skall ha misslyckats igen. Jag vill. Jag vill hoppas.

Perfekta förhållanden sa Snälla doktorn

Första återbesök hos Snälla doktorn idag. En vecka efter äggplock. Han konstaterade att allt såg perfekt ut. Slemhinna, äggstockar och gulkroppar - kan inte bli bättre. Inget behövs tillsättas eller tas bort. En mycket bra förutsättning för att lyckas (dock säger det ju ingenting om det finns några embryon som fortsatt dela på sig...)

Slutsatsen blir alltså att jag upplåter ett optimalt boende till mina inneboende, även om inte hyresgästerna är optimala.

Skall tillbaks om en vecka. Snälla doktorn ville gärna göra en extra koll eftersom det inte har gått så bra för mig hittills. Han avrådde dessutom stark från att vara med på bostadsrättsföreningens städdag nästa lördag (som jag är med och organiserar). Nya nödlögner krävs alltså. Får bli migrän eller matförgiftning.

Humöret är fortsatt gott! Fasen vad skönt det är att inte alltid vara nere under isen.

Och jo förresten. Feber är inte bra sa doktorn. 37,7 var på gränsen och det var bra att jag stannade hemma och vilade hela dagen i måndag.

Förresten 2. Visste ni att äggstockarna efter ägglossning (eller i alla fall efter äggplock) blir tunga av gulkropparna och lägger sig liksom på bäckenbotten. Idag gick det att se båda äggstockarna samtidigt på ultraljudet. De låg bredvid varandra under livmodern. Konstigt.

För om man inte är glad....

....på sin födelsedag när skall man då vara glad!?

Idag fyller jag 37 år. Födelsedagar känns ganska meningslösa nu för tiden tycker jag. Att de dessutom knaprar på fertiliteten är ju inget plus. Fast det känns ändå nästan som jag vunnit ett år den här gången. Har tänkt att jag är 37 så länge att det känns som jag borde fylla 38.

När jag var liten hade jag bestämt att jag skulle få barn år 2000. Tyckte det var en chans för god för att missas (har själv tyckt att det varit väldigt praktiskt att vara född -70, det blir liksom så lätt att veta hur gammal man är). Jag såg bara ett problem. Egentligen skulle jag ju vara för gammal för att få barn då, så i så fall fick det bli en sladdis!

MOUAHAHAHAH!! hånskrattar livet åt mig.

Men annars känns det rätt bra. Jag är så nöjd med att jag tog beslutet att försöka bli gravid redan för drygt ett år sen. Skulle egentligen kunnat tänka mig att lägga ett par år till på att hitta en lämplig pappa, men så tänkte jag att om jag skall hinna med att få två barn (från början har jag velat ha syskon) eller om det skulle visa sig att jag får problem med att bli gravid (vilket jag egentligen aldrig trodde skulle hända mig) så var det dags att ta steget.

Jag är evinnerligt tacksam för att jag får chansen att försöka. Och blir det inget så behöver jag inte gräma mig över att jag väntade för länge osv. De problem jag har med celldelning tror jag inte har med ålder att göra.

PS. febern är borta!

Feber

Jag är sjuk, har ont i halsen! Inte mycket, men ändå. Har haft lite feber sen igår, pendlar mellan 37,5 och 37,7. Vet inte riktigt vad jag brukar ha (vore praktiskt att ha en tempkurva att jämföra med) men det känns som feber. Har googlat lite och det verkar som 38 är gränsen att oroa sig för. Fast det hjälper inte riktigt. Jag oroar mig ändå. Det blir ju för varmt i mitt värmeskåp! Snälla embryon håll ut!

Två inneboende

Sedan kl 12:00 idag bor det två stycken 4-celliga, perfekta embryon i mig!

Jag kom till kliniken kl 9, en timme för tidigt, finns inte så mycket att ta sig för i Köpenhamn en tidig lördagsmorgon. Laboratoriemänniskan höll just på att gå igenom alla embryon för att kolla status på delningen. Av de 12 befruktade äggen var det många som hade delat sig till 2-cellstadiet berättade han, men inget till 4-cells som är det optimala på dag 2. Efter lite konfererande mellan doktor och labman och en check mot mina restider blev det bestämt att jag skulle komma tillbaks kl 12, i förhoppningen att något/några delat sig till 4.

Ett par timmar och lite shopping senare är det tummen upp från doktorn. Thank you, thank you, thank you!!

De övriga äggen är långsamma och det är tveksamt om det blir några till frysen. Stort bortfall och liknande scenario som sist alltså. Men det KÄNNS mycket bättre! Och härmed läggs den sista energin på att fundera på hur det hade blivit om man hade väntat en dag till med återföringen. Basta!

Så från och med nu är jag (utvalt förslag från Tingelings lista):
- gravid tills motsatsen bevisats!

Äggfabrik

Vid gårdagens äggplock fick de ut 21 ägg (som idag har reviderats till 18, 3 var visst inte ägg i alla fall).... 18 ägg är precis samma resultat som förra gången. Och ändå har jag bara fått 2/3 så hög dos denna gång.

Förstår att detta låter fantastiskt för de som har problem med att producera ägg. Men i mitt fall var målet den här gången att jag skulle få färre ägg, vilket i sin tur borde ge bättre kvalitet (förra gången delade de sig inte).

Så återigen - är det bu eller bä? Morgondagen kommer ju utvisa. Har de delat sig???? Kliniken ringde i morse och meddelade att fertiliseringen ser bra ut, 11-12 är befruktade (den där 12:an ger jag inte mycket hopp). Sist var 13 befruktade. Men delningen kan man inte se förrän i morgon och då är jag redan på plats. Huga, lite väl spännande.

Fick uppklarat ett donatormissförstånd igår också. Laboranten kom in och förklarade att de inte hade någon donator på lager som passade mitt önskemål på längd. Ja alltså över 1.90 säger hon. Ehhh, jag har aldrig önskat över 1.90... Nu blev det en 1.82 och det låter perfekt tycker jag.

För övrigt är jag allmänt koko. En man som satt bredvid mig igår drog upp en nässprej varvid jag tänker "-Åhh, han kanske gör IVF!?". Hollo!

Tack till tumhållarna!

Känslor

Rädsla
Hopp
Längtan
Oro

Maktlöshet
Otålighet
Tålamod
Drömmar
Nyfikenhet

Missmod
Skräck
Sorg
Rastlöshet
Misströstan
Avund
Spänning
Förväntan

Förtvivlan

Trötthet