Hur kom de på det?

Igår tog jag ägglossningssprutan inför morgondagens äggplock. I normala fall (eller ja, normalt och normalt, det är ju en definitionsfråga), i icke-IVF-fall, tar man en ägglossningsspruta för att den äggblåsa som ägget växer i skall spricka och släppa ut ägget.

När man gör IVF tar man ägglossningsmedicinen för att äggen liksom skall lossa från skalet av äggblåsan - inte för att äggblåsorna skall spricka (det vore väldigt dåligt, då skulle man aldrig kunna hitta äggen). Tydligen är det nedregleringssprejen som gör att de inte spricker. Men hur i hela friden kom de på det!? Det fattar jag inte. Det är mycket som är fantastiskt med IVF, men detta tillhör det konstigare tycker jag.

För övrigt tycker jag det är en sådan märklig konstruktion det här med ägglossning. Att ägget släpps ut i magrymden för att sedan bli inviftad i äggledarna. Vore det inte säkrare om allt satt ihop? Känns som det vore lätt att ägget blir ivägsprätt åt fel håll. Och i mitt fall så brukar det vara jättesvårt att hitta den ena äggstocken på ultraljud, den sitter inte riktigt där den skall, vet äggledaren det?

Imorgon blir det uppstigning 4:45 för resan. Tror inte jag kommer sova så gott. Håll tumms för mig plis. Och ännu mer på fredag och mest på lördag.

Skengravid - redan?

Jag och Jungfru Maria....

Följande symptom noteras två dagar INNAN äggplock:
Jättehungrig. Smällde i mig en pizza efter jobbet. - Vem vet när jag får äta parmaskinka igen! (ursäkt som använts flitigt både för det ena och det andra under the baby-making-year). Jag blev lagom mätt. Det är konstigt.
Jättetrött. Somnade som en mätt liten gris på soffan och hade gärna sovit hela kvällen. Vaknade med ett ryck när jag kom på att i kväll är det dags för ägglossningsspruta. Det hade ju inte varit kul att missa.
Illamående. Jag har varit konstant lätt illamående i flera dagar, hungrig och inte sugen på mat på samma gång (pizza exkluderat).
Mage som en spärrballong. Kan kanske delvis förklaras av sista-chansen-ätandet. Men inte enbart det.
Det drar och spänner i äggstockarna. Skulle kunna tolkas som de ligamentssmärtor man får när livmodern växer.
Ömma bröstvårtor. Tecknet som under årets instudering av jordens alla graviditetssymptom har glidit upp i toppen. Inte ömma bröst alltså, utan ömma bröstvårtor.

Ha! där fick du hjärnan, motattack för nästa vecka när det är dags att börja storspöka.

Sluta spöka!

En uppmaning:
Snälla hjärnan sluta spöka för mig är du vänlig. Hur du än bär dig åt kommer du inte hitta en lösning som får dig att känna att du är i kontroll i den här situationen. Nu är det faktiskt två läkare som är helt överens om att morgondagen är ägglossningssprutedax! Sluta tänk på ägg som inte skulle vara mogna eller ägg som inte delar på sig! Basta!!!

Minnesanteckning stimuleringsdag 12:
Endometrium: 11 mm
Höger: 3st 16 mm, >5 st 13 mm
Vänster: 2 st 15 mm, > 3st 13 mm

Japp, så är det alltså nära. I kväll tar jag sista dosen Gonal-F och i morgon kväll är det dags för ägglossningssprutan. Äggplock blir på torsdag kl 9:30 och äggåterföring på lördag kl 10:00. Embryona (embryerna, embryorna?) får alltså bara två dagar på sig innan det är dags för återföring. Inte optimalt kan jag tycka med tanke på tidigare delningsmissöden, man vill ju gärna veta vilka som tänker ge upp innan man sätter tillbaks dem. Men kliniken är inte öppen på söndagarna så det är bara att gilla läget. Läkaren verkar inte tycka det är något problem så jag får väl lita på honom.... (om det blir ett tredje försök så blir det på hans bekostnad, så man kan ju hoppas att de är lika angelägna som jag att det skall lyckas, om än av skild anledning).

Jag har valt att åka fram och tillbaks till Köpenhamn de två dagarna. Blir för besvärligt att vara borta från jobbet igen. Hmm, undrars hur koncentrerad jag kommer vara på fredag (eller hur jag kommer må, kommer inte ihåg riktigt från förra gången, men känns inte som det var direkt tipp topp). Nu när det bara blev en dag jag behöver vara borta (torsdag) har jag bara sagt att jag behöver vara ledig på jobbet, utan att ge direkt anledning. Behöver inte låtsas vara sjuk och det känns väldigt skönt.

Känslor

Rädsla
Hopp
Längtan
Oro

Maktlöshet
Otålighet
Tålamod
Drömmar
Nyfikenhet

Missmod
Skräck
Sorg
Rastlöshet
Misströstan
Avund
Spänning
Förväntan

Förtvivlan

Trötthet

Finns det ägg, finns det hopp!

Stimuleringsdag 9:
Det finns ägg! Ja, äggblåsor i alla fall (eller ägglådor som min kära paps trodde jag sa när jag förklarade IVF för honom).

Jag var så rädd när jag klev in till doktorn idag. Så otroligt orolig att dosen inte skall ha varit tillräcklig och att det inte hade blivit några ägg, och att försöket skulle behöva avbrytas. Men, ta i trä, det ser bra ut. So far, so good. Det finns ca 12 stycken äggblåsor, varierande i storlek mellan 10 och 12 mm. Jag sprutar på med 150 IE Gonal-F.

Kändes lite bättre en stund men sen verkar det som mitt psyke kom på att det faktiskt finns mycket kvar att oroa sig för. Så var klumpen i magen tillbaks. Jag har fövandlats till ett nervöst vrak! De människor därute som blir gravida helt naturligt skall tacka Gudarna för det! Det här är inte kul.

Onödig oro 5: Doseringen av äggstimulerande medicin verkar vara fullt tillräcklig!

Minnesanteckning:
S-Östradiol 2142 pmol/L på stimuleringsdag 8.
Förra försöket 5033 på motsvarande dag.

Vilket humör....

Stimuleringsdag 8:
Oj, det var värst vad jag var arg igår... Får be känsliga läsare om ursäkt. Lite mycket svärande kanske... och det där med miljoner var väl kanske lite överdrivet....

Kan det vara hormonerna?....

Jag känner mig allmänt superstressad, både jobbmässigt och annars. I morgon är det dags igen att kolla äggtillväxt. Jag tror inte det kommer gå att bestämma vilken dag det kommer bli äggplock ännu. Jag vet alltså inte vilken/vilka dagar jag kommer behöva vara ledig/"sjuk" nästa vecka. Min förra chef kände till mina planer så med henne var det ok att jag var "sjuk" inför alla andra. Men förra gången ringde folk från jobbet som bara den! För att kolla hur jag mådde! Usch jag gillar inte att ljuga, och hur lätt är det inte att höra om någon har influensa eller inte? Och har man telefonen avstängd verkar ju det underligt också. Min nya chef har jag inte lust att berätta sanningen för. Vacklar mellan att säga att jag bara måste vara ledig utan att ange orsak, eller att låtsas som jag är sjuk. Suck och stön.

Jaha, det blev ju inte särskilt uppåt det här heller. Sorry!

Bu eller bä?

Stimuleringsdag 6:
Ja, jag vet inte riktigt!? Det var bara en äggblåsa idag som var lite större (8 mm) men det fanns ett helt gäng små. Så det var liksom både många och väldigt få. Hmm, hur skall jag känna nu? Tror nog jag får sväva i limbo (med liten dragning åt ofrånkomlig oro) tills på fredag och nästa VUL.

Fick tag på kliniken i Danmark efter mail och två meddelanden på telefonsvararen (ja jag hann bli stressad!) för att fråga om jag skulle höja dosen, men det tyckte de inte. Betyder det att jag inte skall oroa mig? De kanske är riktigt måna om att inte stressa mina ägg om det nu var det som var problemet sist.

Dagens mantra: "jag förlitar mig på expertisen och vilar i tryggheten att de fattar rätt beslut, jag jag förlitar mig på expertisen och vilar i tryggheten att de fattar rätt beslut, jag förlitar mig på expertisen och vilar i tryggheten att de fattar...."

Onödig oro 4: att nya doktorn inte skulle vara bra. Mycket sympatisk kvinna som när jag förklarade hur svårt det var hitta en läkare som hjälper till utbrister: "Nej men det gör jag så gärna, att titta på äggblåsor är det roligaste jag vet!" Att hon dessutom berättade att hon själv hade IVF-barn gjorde ju inte saken sämre. Kanske finns det hopp efter Dr Sven.

Dagens nytända stjärna: Mera plus i femmis-gänget! hurra hurra hurra!

Please, please, please

Stimuleringsdag 5:
Snälla, snälla äggen. Ni kan väl finnas där i morgon vid VUL:et*. Lagom många och lagom stora. Inte för många! Men några stycken kan ni väl ändå vara!?

Försöker känna efter om det märks någon aktivitet i äggstockarna, men jag är inte säker. Är lite stressad över att få tag på kliniken i Danmark i morgon om jag skulle behöva ändra dosen. Måste göra det från jobbet. Är alltid lite stressande om man skall ringa. Jobbar i öppet landskap och jag är inte säker på att våra "tysta rum" är helt ljudisolerade. Och danska kan ju vara lite knepigt på telefon.

*VUL: vaginalt ultraljud. Används för att kolla äggstockar och sånt som bor i nedre delen av magen.

Rund som en boll - tjock som ett troll

Stimuleringsdag 4:
Jag har gjort slut med mina tajta jeans. Jag bestämde mig igår efter en pekinganka. Det är liksom inte värt det längre. Vi passar helt enkelt inte ihop...

Hade ju förstås hoppats på att det skulle vara graviditetsmage och inte IVF-mediciner, pekingankor eller konferensmat som skulle tvinga isär oss.

Apropå konferensande så var kursen jag var på onsdag till fredag överraskande givande. Det är en ledarskapsutbildning (för tjejer) och denna första del gällde självkännedom. Jag var egentligen inte särskilt motiverad, det är jag aldrig nuförtiden när det gäller jobb (jag skulle ju varit mammaledig nu ju!), men mitt förnuftiga jag försöker ta de chanser jag får till att göra roliga jobbsaker. Har insett att om mitt liv skall vara på paus tills jag blir mamma kommer det bli otroligt tråkigt. Det finns ju tyvärr ingen garanti för när det kommer ske, eller att det alls kommer ske (gud förbjude!! tvi tvi tvi).

Till nästa kurstillfälle skall vi ha tänkt igenom och fyllt i en personligt utvecklingsplan. Så här skulle den kunna se ut för mig. Undrar om det är det här de tänker sig...

Vision
Föreställ dig att du om två år lever under den bästa tiden i ditt yrkesliv. Hur ser din arbetssituation ut då?
Njaa men, då jobbar jag inte. Jag är ju mammaledig. Alternativt pluggar jag till läkare.

Mission
Vad är viktigt för dig i livet? Vem vill du vara?
Det är viktigt för mig att ha en familj. Jag vill vara en bra mamma!

Mål
Bestäm två konkreta mål som kommer att hjälpa dig förverkliga din vision och mission.
Jag skall fortsätta med IVF:er 1 år till så många gånger jag hinner och själen orkar med.
Jag skall anmäla mig till adoptionskursen och sedan fortsätta adoptionsprocessen.

Supporters
Vilka personer kan du få hjälp och stöd av?
Femmis-gänget, Dansk fertilitetsklinik, föräldrar och vänner, snälla doktorn.

Nu känns det på riktigt

Stimuleringsdag 2:
Igår tog jag alltså första sprutan med Gonal-F som skall stimulera mina äggstockar att producera ägg. Kändes ledsamt på något sätt och tårarna var nära. Nu är det på riktigt och jag är också riktigt riktigt rädd. Jag oroade mig massor förra gången, men jag var också förväntansfull och nyfiken. Och jag hade aldrig tänkt att det skulle utveckla sig som det gjorde (här kan du läsa om det). Det gör det ganska svårt att hålla modet uppe. Jag försöker intala mig att det inte kommer bli på samma sätt igen, att det bara var en tillfällighet. Men tänk om det inte var det!?

De tre läkare jag har haft kontakt med efter försök 1 har varit eniga om att man inte riktigt kan säga varför det gick som det gick. De sa också att det man kan göra i det här läget är att minska dosen Gonal-F för att få färre ägg, men förhoppningsvis med bättre kvalitet. Förra gången fick jag 225 enheter och nu skall jag ta 150. Väldigt stor skillnad tycker jag! Oroar mig nu så klart i stället att dosen är för låg och det inte blir några ägg över huvud taget. Om jag går på historiken så är det ju dock aldrig det jag oroar mig för som går fel utan något annat.

Snälla doktorn har semester nästa vecka men jag har haft tur och fått tid hos en annan. Hoppas hon är trevlig och att hon vet vad hon sysslar med. Tror inte hon är fertilitetsexpert utan bara "vanlig" gynekolog. Första besöket är på tisdag och då skall man kunna avgöra om man behöver justera doseringen eller inte.