Tack!

Tack för alla snälla och peppande kommentarer igår! Nu har jag bestämt mig för att vara med på fotot. Så om ni har DN får ni hålla utkik efter en Femmis-artikel (vet inte när den skall publiceras) så kan ni gissa vem som är jag sen! :-)

Det var faktiskt längesedan jag släppte fram de där känslorna jag skrev om igår. Efter jag tog beslutet om att försöka bli mamma på egen hand har de nästan helt varit borta. Trots allt så är det allra viktigaste för mig att bli mamma, det är mycket viktigare än en relation om jag skulle behöva välja. Och att Knud kommer bli mitt livs kärlek det råder det nog inte heller några tvivel om.

Men visst finns känslan där djupt nere någonstans. Hade glömt att det kunde göra mig så ledsen som när jag skrev ner det igår. Blev en rejäl gråtskvätt och det var skönt! (visst är det skönt att kunna gråta ibland? jag gör det alldeles för sällan).

Ha en skön söndag!