Jag har ju hittills i min graviditet inte känt någon sorg eller saknad över att vara själv. Efter de första 12 veckorna eller så när det faktiskt sjönk in och jag började tro på det här miraklet, har jag bara känt lycka och tacksamhet.
Men nu, när jag känner den lilla människan boxas i magen då önskar jag att någon annan också kunde få vara med och dela detta fantastiska. - Känn, känn nu, nu sparkar han! Hej hej lille Knud. Det är så häftigt!
Igår kväll fick jag en sån längtan efter när jag äntligen skall få träffa honom (Knud alltså). Jag längtar!
söndag, mars 02, 2008
Om att dela med någon
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Visserligen på avstånd... men här vinkar jag också: hej hej lille Knud :-)
Vilken mysig känsla...få på hälsning så där från insidan:-)
Härligt att höra om lille Knud och hans boxande. Förstår att du längtar!
kram
Skicka en kommentar