Utmanad

Utmanad av Nylsa.

För 5 år sedan: började jag leta lägenhet där jag och "barnet" skulle få bättre plats än i hyresettan. Efter mycket letande och flera budgivningar hittade jag min pärla där jag bor nu. Veckopendlade till Amsterdam, min absoluta favoritstad vid sidan av hemstaden. I Amsterdam skulle jag vilja bo som pensionär. Jag skulle cykla omkring på min oväxlade cykel, handla blommor på blomstermarknaden och grönsaker på grönsaksmarknaden. På hemvägen stannar jag till vid kvarterets "Bruin café" och tar ett glas rosé och pratar lite med grannarna.

Ett problem är bara att jag skulle vilja att alla jag känner också skulle bo i Amsterdam - det blir liksom roligare då... Någon som hänger på?

För 10 år sedan: jobbade jag på Ericsson och reste runt i världen och jobbade med IT-system. Jag var ung, ny och engagerad och det var lätt att överträffa förväntningarna. Det mest spännande projektet var i Beijing. När jag kom dit visade det sig att projektledaren och jag hade gått i parallellklass på gymnasiet på lilla hemorten. Världen är liten. Sydde upp den första av en radda asiatiska kostymer som sedan aldrig använts (varför lära sig av misstag?)

För 15 år sedan: var jag halvbakad civilingengörsstudent. Lyckades med nöd och näppe klara de obligatoriska tentor man behövde för att få börja årskurs 3! Innan jag började plugga var min inställning att bara man kommer in på utbildningen så är det inga problem att komma igenom... Riktigt så enkelt var det inte! Men förutom pluggandet så älskade jag att vara student. Bästa tiden i mitt liv (hittills!). Var också upp över öronen förälskad men i en olyckligtvis skakig relation som varade större delen av studietiden (fram och tillbaka). Tog ju slut tillslut såklart, men jag skulle inte tveka en sekund att göra samma "misstag" igen.

För 20 år sedan: flyttade jag hemifrån för att gå de två sista åren av gymnasiet på annan ort. Så här i efterhand var det nog lite tidigt... men kanske skulle jag gjort mina misstag ändå. Aldrig tror jag den självuppfattade åldern (= åhhh vad vuxen jag är) har skilt sig så från verkligheten (jag var verkligen inte vuxen alls....) Upplagt för känslomässiga katastrofer.

Nu skall man utmana vidare men jag tror faktiskt hela min bloggbekantskap redan är bearbetad.