"Om utifall att" eller "Plan D"

Det var ju meningen att den här bloggen skulle handla om alternativplaner också.

Jag kommer inte ihåg om jag skrivit om mina läkardrömmar tidigare? Men redan innan jag började skolan hade jag bestämt mig för att det var hjärnkirurg jag skulle bli (den inriktningen har dock försvunnit sedan dess, just nu är det, överraskande, fertilitet som känns mest lockande).

Sen rullade det på. Det gick ganska bra för mig i skolan, relativt lätt, och för en i grunden lat person som mig så nöjde jag mig med det. Jag kämpade aldrig för de riktigt riktigt bra betygen. Tänkte att det löser sig nog , optimist som jag är (var??....). Så när det var dags för universitetsstudier räckte inte betygen till för att komma in på läkarlinjen. Och att vänta 5 år på att börja plugga och samla arbetslivserfarenhetspoäng var helt uteslutet. Herregud!! Då skulle ju hela livet hinna rinna iväg innan man ens hunnit börja!!

Så kändes det då....

Nu är jag äldre och visare (?) och vet att fem år är ingenting, och om det är något man hinner med i livet så är det att jobba.

Jag hade en riktigt livsvals-ifrågasättande-period för sisådär 4 år sedan där jag nästan bestämt mig för att sadla om och faktiskt satsta på de där läkardrömmarna. Men så kom barnlängtan i mellan och jag kom fram till att det var viktigare för mig att försöka bli mamma än att ändra karriär.

Men så i somras när det såg ut som att det faktiskt fanns en reell risk att det inte blir några biologiska barn och adoption blev ett alternativ (plan C), så såg jag möjligheten att kombinera läkardrömmen med barndrömmen. Eftersom köerna för singeladoption är så långa skulle jag hinna långt på läkarutbildningen innan det ens blev tal om att hämta ett barn.

Ett mycket bra alternativ tycker jag. Nu hoppas jag såklart att plan B (IVF) verkligen kommer fungera hela vägen, men om det inte går som tänkt finns det fortfarande alternativplaner som inte känns som sämre alternativ.

Men....

För att ha en chans att komma in på läkarlinjen måste jag skriva högskoleprovet. Idag har jag övat på ett gammalt prov från 2006, och det gick riktigt bra! På lördag gäller det. Jag är mest orolig för koncentrationen. Det var ju ett tag sen man satt i timmar och tenterade.