Det perfekta jobbet?

Igår kväll träffade jag mannen från min tidigare arbetsgivare som ringde förra veckan. Han hade lite möjligheter som han ville diskutera med mig. Visste inte hur jag skulle hantera faktumet att jag absolut inte kan eller känner för att byta jobb just nu, om jag skulle förvarnat innan. Hur som helst ville jag ändå gärna träffa honom för att jag var nyfiken på vad det gällde, och sen tänkte jag att det kan vara bra att ha en fortsatt god relation med den tidigare arbetsgivaren.

Hade ett mycket trevligt samtal över middag och jobbmöjligheten som är aktuell är PRECIS det som jag hoppades på när jag jobbade där. Men vid den tidpunkten (för två år sedan) var det helt omöjligt att förutse när en sådan möjlighet skulle uppenbara sig, eller ens om. Och jag stod inte ut med att fortsätta med det jag gjorde en dag till. Och nu finns det alltså, jobbet...

Jag berättade ärligt om hur läget är, kände att det var bäst. Och han sa "Damn..., -congratulations". Känns inte som om att det förändrade situationen till att jag var helt utesluten (vilket ju är positivt). Men jag vet själv att på det där företaget är det bara leverera, leverera, leverera som gäller - och jag tror inte jobb kommer kännas så viktigt under de närmsta åren. Så trygga, långsamma, vänliga företaget där jag jobbar nu kommer nog ändå vara idealiskt för mig. Även om det gör mig galen ibland.

Men sen får vi se! Det är ju mycket arbetsliv kvar av livet.