Jag har haft en tagg av bitterhet i hjärtat sen jag fick reda på att min vän blivit oväntad gravid i somras. Först var det chocken, nej nej nej, det var ju jag som skulle bli gravid! Du har ju inte ens försökt! Ett misstag! Kunde knappt andas. Men sen var det det som stannat kvar och liksom inte vill försvinna, även om jag nu själv är gravid och all bitterhet borde vara helt irrelevant. Hon sa ingenting om mig och min barnlöshet, ingenting, inte endaste litet "det kanske känns jobbigt för dig?" Sen är jag övertygad om att hon tänker på det, det har inte varit några visningar av ultraljudsbilder eller överdrivet snack om graviditeten.
Men så slog det mig igår - är jag så mycket bättre själv då? Har jag sagt till er andra - jag förstår om det känns jobbigt? Nej det har jag inte. Men det vill jag verkligen att ni skall veta; Nylsa, Storken, Tingeling, Matte, Kaki, Fertilitetsturisten, Gulle-F, Fibula (har jag glömt någon så gäller det dig också). Förlåt för att jag inte sagt något om erat fortsatta kämpande. Jag förstår verkligen om det känns jobbigt.
Med hälsningar från en Moooi som verkligen inte har någon anledning att vara bitter över någonting och tänker sluta med det nu!
lördag, november 24, 2007
Förlåt
Posted by Moooi at 08:45
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Fint skrivet. Själv har jag inte alls ont av att andra femmisar blir gravida. Det ger mig bara mer styrka bakom att det kan funka.
Massa lycka till med graviditeten.
Vet du... Det gör mig ödmjuk att veta att du faktiskt tänker på det. Visst unnar jag mig att vara gravid, men det är inte så att jag missunnar dig det bara för att det inte blivit så. Dem som kämpar önskar jag barn, de som får barnen serverade försöker jag storsint unna men vet att jag i hjärtat helst skulle stjäla barnet och rymma utomlands. Jag vill göra alla möjliga elaka och omöjliga saker. När det gäller räkmackefamiljerna väljer jag att gratulera, att önska lycka, att beundra... När det gäller kämparna gör jag det helt naturligt. Det känns inte så jobbigt då, jag behöver inte stålsätta mig.
Moooi, du är fin du! Är det någon jag verkligen har unnat att bli gravid så är det du, vet hur du har kämpat och tänker på när vi sågs i köpenhamn inför insmeinations/IVF-försök för många långa månader sen.
Jag är glad att du äntligen har lyckats, och det känns inte alls bittert faktiskt, snarare tvärtom, du är ju ett bevis på att IVF kan funka när inseminationerna inte har gjort det.
Grattis igen! jag menar det. kram
Håller med föregående talare. När kämpar som du lyckas, då blir man bara glad!
Jag känner igen mig så. Förra veckan fick jag veta att en kompis gjort en tjej gravid och han försökte få henne att göra abort. Jag blev så arg och avundsjuk. Jag skällde ut honom efter noter och först efter ett tag kunde jag lugna mig. Jag trodde inte så starka känslor fanns kvar, men tydligen. Kram
Finaste du, vilka vackra, genomtänkta, ödmjuka ord.
Tack för att du tänker.
Och jag vet att du förstår.
Kram.
Instämmer med alla andra :) Inte ska du väl känna så...
Håller tummarna för att UL går fint!
Kram
Skicka en kommentar