Återgång till den naturliga päronformade ordningen

23+6:
Naturen stävar ju alltid efter balans och den naturliga ordningen, i mitt fall innebär detta päronformad. I min senaste mätning har min rumpa ökat och brösten minskat! Visste väl att detta inte kunde fortsätta :-) Dock är det midjan som återigen rasar förbi de andra med en ökning på 4 cm. Den börjar också bli svår att definiera - var sitter den egentligen?

Dagens resultat (senaste mätning 19+2):
midja: 83 (+4)
magen på tjockaste stället: 97 (+1)
magen uppochner: 31 (+1,5)
byst: 95 (-2)
rumpa: 101 (+1)

Vikt: 68 kg (+6-7 kg, har ingen våg så jag vet inte riktigt var jag började).

I går kväll fick jag även min första sura uppstötning, så nu väntar jag bara på svampinfektionen, hemorrojderna och graviditetsklådan! :-)

Gud vad skönt det är att vara ledig idag. Nu skall jag snart gå ut i solen.

Trött och sliten

Tror att veckans jobbkonflikter slitit lite mer på mig än jag var beredd på. Känner mig ganska urvriden, får nog tänka på att jag inte är helt mitt vanliga kamplystna jag. Tar ledigt i morgon, har lyxen att ha en arbetsgivare som ger en rätt till flextid (och uttag av detsamma i heldagar) fastän övertidsersättning är bortförhandlad. Hoppar över vattengympan i kväll också, kör vattenavslappning i badkaret i stället. Skönt!

Var det någon som såg Kvällsöppet med Ekdal i går kväll? Jag tycker femmis-tjejerna var jätteduktiga och hela debatten kändes som en straffspark rakt i mål. KD-människan på länk gjorde ju inte direkt saken sämre för vår del med sina oproffsiga och nervösa inlägg.

Återigen är det massa miffon som skriver otrevliga inlägg som kommentar till debatten. Borde egentligen inte läsa men så kan jag ändå inte låta bli. Vissa kan man bara avfärda (fast man blir lite skrämd ändå - de här människorna finns ju), men några saker är lite svårare att ignorera. De som är svårast är de som skriver att de vuxit upp utan pappa och att de mår skit pga detta. Jag är ju övertygad om att det är stor skillnad på att inte ha någon pappa alls jämför med att ha en som har övergivit en, men ändå... Jag vill verkligen inte att Knud skall känna så.

I övrigt så kan jag bara återupprepa det jag sa efter artikel i SvD senast.

Mera media

Har visst blivit en riktig femmis-aktivist på senaste! Jag är med i en radiointervju i Radio Sweden idag (Sveriges Radios internationella avdelning) ang singelinseminationers vara eller icke vara i Sverige.

Här kan ni höra intervjun:
http://www.sr.se/webbradio/?type=broadcast&Id=1030095&BroadcastDate=&IsBlock=1
inslaget börjar vid 7 minuter och är ca 6 minuter långt.

Jag gillar reporterns twist på Single Mothers by Choice (engelska varianten av Femmis) till "Single by Chance, Mother by Choice".

Tillsist vill jag skicka ett jättegrattis till Lillawi som idag på VUL fått se inte bara ett utan två pickande hjärtan.

Frustrerad i alla fall...

Jaha, så ligger jag här och kan inte sova för jag tänker på dagens händelser på jobbet. Upprymdheten av att insemination för singlar skall debatteras i Kvällsöppet varade visst inte så länge.

Är det någon mer än jag som tycker att något av det jobbigaste som finns är när man blir orättvist behandlad/motarbetad men man måste spela med, stryka medhårs, vara diplomat, istället för att bli förbannad? Jag vet att det inte skulle leda till något positivt om jag skulle reagera, men samtidigt skriker mitt inre efter upprättelse... Så nu bara jag ältar och ältar i huvudet vad jag skulle vilja svara på det obefogade, otrevliga och egentligen helt oacceptabla mail som inledde denna "strålande" måndag.

Och visst är det kvinnor som ligger bakom (2 st). Är jag fördomsfull, är det bara jag som upplever att den här typen av beteende är mycket vanligare från kvinnor mot andra kvinnor?

Over and out, nu hoppas jag på sömn, så känns det säkert bättre i morgon.

Kvällsöppet på onsdag (TV4 22:45)

Egentligen skulle jag skriva ett frustrationsinlägg om hur trött jag blir på de där människorna, som alltid finns på alla arbetsplatser, och som bara är så förbannat skitjobbiga och svåra att ha att göra med och ifrågasätter allt, även det som de inte fattar eller har med att göra. Alla runt omkring dem tycker samma men ändå måste man om och om igen stryka medhårs bara för att undvika fullskaligt krig. En sån dag har jag haft idag. Egentligen skulle jag bara vilja säga "-Dra åt helvete, det skall du skita i! Det finns en anledning till att du inte är ansvarig för det här längre!" men det gör jag ju inte förstås... (förutom i huvudet, där gör jag det om och om igen:-)

Men! När jag kom hem ser jag på femmislistan att på onsdag kl 22:45, kommer debattprogrammet Kvällsöppet med Ekdal att ägna huvudtiden av programmet åt frågan om diskrimineringen av ensamstående kvinnor när det gäller assisterad befruktning. Två femmismedlemmar kommer vara med!

Så nu blev jag så exalterad att jag inte behöver bli av med några frustrationer längre :-)

Spännande! Bänka er på onsdag!

Och jag skall förväntas ta hand om ett barn!?

Hade en synnerligen förvirrad kväll i stora mataffären igår. Ungefär 10 minuter in i shoppandet inser jag att varuvagnen där jag stoppat ner min majonnäs, kapris, risoni och tonfisk, även innehåller ett 20-tal andra varor som jag absolut inte var ansvarig för. Min långsamma hjärna försökte hitta en förklaring, hade någon ställt dit en annan vagn istället för min? Hade någon tagit ut mina varor och ställt dit andra! Fräckt! Hmm, slutsatsen var ju naturligtvis att jag hade stulit någon annans vagn och glatt plockat i varor utan att överhuvudtaget reagera. Återstod alltså att försöka komma på var det hela inträffat. Spårade min väg tillbaks genom butiken vara för vara och någonstans på mitten mötte jag en man som försynt undrade om jag möjligtvis saknade en vagn med två fläskfiléer i? För i så fall visste han var den fanns, och samtidigt kunde han kanske få tillbaks sin egen...?

Ytterligare borttappning skedde när jag ställt ifrån mig vagnen för den var så jobbig att köra, och sedan inte kunde hitta den igen... (jo såsmåningom förstås).

Ingen expressshopping direkt!

Detta får mig nu att undra, hur länge skulle jag dra runt på någon annans barn utan att reagera!? I synnerhet som vagnen jag köpt körs runt av var och varannan i området jag bor. Huvva!

Skall nog försöka fokusera på lite koncentrationsträning fram till midsommar.

Fast i bobyggarträsket

Glest med bloggandet, jag vet. Jag är ju en i grunden lat person och det kan gå långa tider utan att jag gör någonting vettigt. Kväll efter kväll på rygg i soffan framför TV:n (snacka om att jag kommer få ändra mina rutiner... :-))

Men så har jag en manisk sida också som kan triggas helt plötsligt. Vanligtvis brukar det resultera i någon omtapetserad vägg eller ny köksbänk eller dylikt. Gemensamt är att idé och genomförande i stort sett sammanfaller. Tapetinspiration kan uppstå på fredagskvällen, lördag morgon besök i tapetaffären, tapetsering hela helgen och söndag eftermiddag är det klart. Under tiden har allt från mat till toalettbesök fått stryka på foten.

Denna vecka har jag drabbats av mani som har viss anknytning till mitt tillstånd att göra. Jag stickar en tröja. Till Knud såklart. Inspiration i söndags, måndag efter jobb till garnaffär, sticka sticka sticka, onsdag till garnaffär för köp av andra stickor, sticka sticka sticka. Så jag har helt enkelt inte hunnit blogga. Idag skall jag på vattengympa och hinner inte komma igång med stickningen. Dessutom har dessa maniska episoder ganska kort livslängd, så det gäller att jag blir färdig innan anfallet gått över. Annars är det kört. Tror det börjar mattas av lite så håll tummarna.

Vidare har jag drabbats av akut foglossning tror jag. Sen igår typ. Kan man verkligen få plötslig foglossning? Trodde det var något som kom smygande. Jag gissar att det är ett resultat av allt stick-sittande. Brukar ju som sagt annars tillbringa kvällarna i mer horisontellt läge. Får se hur det utvecklar sig.

DN-artikel

Så var den visst publicerad, redan idag!

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=743996

Tack!

Tack för alla snälla och peppande kommentarer igår! Nu har jag bestämt mig för att vara med på fotot. Så om ni har DN får ni hålla utkik efter en Femmis-artikel (vet inte när den skall publiceras) så kan ni gissa vem som är jag sen! :-)

Det var faktiskt längesedan jag släppte fram de där känslorna jag skrev om igår. Efter jag tog beslutet om att försöka bli mamma på egen hand har de nästan helt varit borta. Trots allt så är det allra viktigaste för mig att bli mamma, det är mycket viktigare än en relation om jag skulle behöva välja. Och att Knud kommer bli mitt livs kärlek det råder det nog inte heller några tvivel om.

Men visst finns känslan där djupt nere någonstans. Hade glömt att det kunde göra mig så ledsen som när jag skrev ner det igår. Blev en rejäl gråtskvätt och det var skönt! (visst är det skönt att kunna gråta ibland? jag gör det alldeles för sällan).

Ha en skön söndag!

Dilemma

I morgon är det fotografering för en artikel i DN. Det har varit upprop på Femmis att så många medlemmar som möjligt skall vara med, mammor, barn, gravida, funderare och försökare. Eftersom det pågår en debatt inom regering och riksdag om att ändra lagen för att tillåta assisterad befruktning för ensamstående har vi en viktig roll att fylla i opinionsbildningen. Att visa att det här redan är en verklighet för massor med kvinnor, oavsett om det är tillåtet i Sverige eller inte. Att argumentera för. Att visa på inkonsekvensen i att tillåta adoption för ensamstående men inte assisterad befruktning.

Jag vill vara med och påverka. Jag är stolt över mitt beslut, och tycker faktiskt det är ganska häftigt. Alla postitiva reaktioner jag får från människor runt omkring mig stärker mig och jag känner mig fylld av tillförsikt.

Men ändå tvekar jag om jag skall vara med....

Dumma tankar dyker upp. Jag tänker på gamla pojkvänner som jag blivit dumpad av. Jaha, stackars människan, hon lyckades aldrig hitta någon efter mig. Ingen annan ville ha henne heller. Jag kan tom tänka på hur det skulle kännas om folk "hem-hemifrån" skulle se bilden (fast man läser faktiskt inte DN på västkusten...)

MISSLYCKAD, MISSLYCKAD, hon är själv, ingen vill ha henne, na na-na na-na na!

Egentligen är det nog bara en projektion av mina egna innersta tankar som jag överför på de tänkta läsarna. Det är en enorm sorg att inte ha hittat kärleken och någon att dela livet med. Denna största av livets gåvor.

Ett stort fett misslyckande är vad det är...

Vi får se hur jag gör. Hoppas jag kan vara modig.

The truth, the whole truth and nothing but the truth!

Äntligen har de reagerat på jobbet! Och de har varit så gulliga!

Strax innan jag åkte på semester berättade chefen för tre av mina närmsta kollegor (killar). Han ville berätta om vem som kommer ersätta mig osv. Jag var spänd på reaktionen men så var det ingen av dem som sa någonting! Hrmmmff. Den här veckan har jag klätt mig i kläder som inte lämnat något tvivel om vad som är på gång men det är ändå inte många som har reagerat. Inte ens den enda tjejen jag jobbar med har sagt något, och det trodde jag verkligen hon skulle göra.

Men så idag. Min tjejkollega hade helt enkelt inte fattat tidigare! Hon måste ju vara blind. Inte ens igår när vi hade ölprovning och jag inte drack något hade slanten trillat ner. Det var först efteråt som hon hade tänkt på att det var lite konstigt att jag hade klappat mig på magen som om jag vore gravid. Och så idag när hon tittade närmare så var det ju uppenbart. Fick ett jättegrattis och massor av frågor.

Senare på dagen frågade en av killarna som fick reda på det av chefen om vi skulle gå och ta en fika. Så pekade han lite på magen och gratulerade. Uppenbarligen hade chefen inte varit tydlig med att informationen var officiell, och kollegan visste inte att jag visste att han visste...., så han hade inte vågat säga något. Verkar som han kände sig lite dum att han inte sagt något men det var ju inte så konstigt tyckte jag. Han har själv en dotter på fyra månader som fyller hela hans tankevärld så han ville gärna prata.

Under veckan är det faktiskt också andra som har gratulerat och alla är så intresserade. De är intresserade av hur det har gått till, alla frågar vem pappan är. Det är otroligt skönt att de frågar så jag kan förklara på mitt sätt. Att jag har tagit ett aktivt beslut att skaffa barn på egen hand. Och reaktionerna har varit toppen! De är så positiva, så glada för min skull. Jag har hittills inte mött en enda negativ reaktion. Antingen är mina kollegor bra på att spela, eller så jobbar jag med osedvanligt öppna och sympatiska människor.

Det är så skönt att vara öppen och berätta sanningen!

Smuggelgods

Här är en av anledningarna till att en USA-resa just nu kändes extra motiverad... Vagn inköpt i NYC ca 30% billigare än här hemma. I princip betalade den resan (som var oförskämt billig eftersom jag hade flygpoäng att utnyttja (jojo, resandelivet har minsann inte alls bara varit av ondo)).

I suffletten har jag hängt den "Ugly Doll" som är det enda jag köpt till mitt blivande barn på alla mina fertilitetsresor till Köpenhamn.

Köpet skapade mycket nervositet inför hemresan. Skulle jag fastna i tullen?? Då skulle det hela förvandlas från en bra till en ytterst dålig affär. Och sen att H under veckan bestämde sig för att köpa en elgitarr att ta hem gjorde ju inte saken bättre. Satan, vad skall människan med en elgitarr till - nu kommer vi alldeles säkert att åka fast! Tog dock mitt förnuft till fånga och insåg att han faktiskt fick köpa vad han vill och att barnvagnssmugglingen var mitt problem.

Väl på Arlanda visade det sig att barnvagnen var det enda bagaget som kommit fram och våra två resväskor och elgitarren befann sig någon annanstans, typ i Köpenhamn. Så det var med en icke uppseendeväckande mängd bagage (vagnen packad i sin specialväska) vi passerade tullen utan problem. Resväskor och gitarr leverades till hemadresserna samma kväll utan problem.

Pheeewww!

Nu är det bara att hoppas att allt går bra och att Knud kommer trivas i sin vagn.

New York, New York

Jag gillar New York!

Sitter här och klipper med ögonen och kämpar för att hålla mig vaken. Landade i förmiddags efter bristfällig mängd sömn, och tänkte försöka hålla mig vaken till åtta i kväll i alla fall. Lycka till till mig!

Och här är ett kom ihåg till nästa gång - man kan vara många dagar i NY utan att tröttna, 4 dagar + 2 halva som det blev nu kunde gott utökats. Jag älskar att bara "vara" när jag reser. Sitta på mysigt fik och titta på folk eller strosa omkring i något intressant område. Känna atmosfären.

Hotel 17 som kändes som en chansning (billigt + delat bad) var toppen! Fanns inget twin rum ledigt när vi skulle checka in så vi fick ett trippelrum för första natten. Hur tre skulle kunna sova där inne tål dock att funderas på. Tre små grisar kanske? "Dubbelsängen" var kanske 1,10. Vi fick i alla fall behålla rummet så det var ju toppen. De delade badrummen var helt otroligt rena! Det verkade nästan som någon var där och fixade mellan varje gäst (shit nu har jag nickat till 3 gånger samtidigt som jag skriver, skum upplevelse, måste nog röra på mig lite).

Har flängt runt hela stan behjälpt av 7-dagars MetroCard. Från Brooklyn till Harlem. I Harlem kände jag mig som en riktig idiot som om jag var där och socialturistade (kanske var det jag var också?). Blev en snabb burgare på Burger King för att sedan vända direkt söderut igen.

Har fikar och ätit gott och till och med varit på trendig club/bar (höll mig vaken till 2 - kors i taket).

Här är lite små och goda länkar och minneslista inför nästa trip (moahahaa, undrars när det blir en shoppingtrip till NY nästa gång?):
God och genuin kines: Congee i China town
Smaskens kina som är lite trendigare: Peking Duck House (lyckades inte få bord denna gång men har varit 2 gånger tidigare, så den får vara med på listan)
Var modig och provade grodlår på denna vietnames: Doyers (China town igen)
Höll mig vaken på supertrendig skybar: Plunge (Meatpacking district)
Prövade utbudet av alkoholfria drinkar på annan lounge: The Living Room Lounge (Union Square)
För det genuina amerikanska: Appelbees (Times Square, urk vad äckemätt man kan bli)
Här käkades det frukost varje dag: Sunrise cafe (hittar ingen websida, men det låg i hörnet av 3e avenyn och 18e gatan. Uppdatering: Sunburst Espresso Bar hette den visst, nu hittade jag.)

Det är nog så att asiatiska restauranger gör störst intryck på mig. Jag hade gärna gått till Congee en gång till (vi var där första kvällen men då är man ju helt goggy), men H påstod att är man i NY fem kvällar får man inte gå till samma restaurang 2 gånger (några sådana regler har inte jag!)

Gick på musikal en kväll, Spring Awakening. En relativt ny uppsättning som inte följer den traditionella musikalmallen. Kan rekommenderas (fast fan vet om det är värt det hutlösa biljettpriset... men kul är det i alla fall att göra något när man semestrar).

Sen shoppade jag en del också... återkommer

En trevlig resa....

... hoppas jag på. Vi hörs om en vecka!

Det här måste vara ett skämt?

Kände att jag bara måste visa en bild på min nyinköpta bh. Det är alltså inte en miniatyr-bh som ligger bredvid - det är min vanliga som passade alldeles utmärkt för ett par tre månader sen eller så... Det känns inte som brösten har blivit så mycket större. Men juverhållaren här bredvid är uppenbarligen bevis att något har förändrats. Billig bröstförstoring? Eller billig och billig, jävligt dyrt har det ju faktiskt varit, känslomässigt och i faktisk kostnad. Och dessutom väldigt temporärt.... Ja ja, jag är ändå fullt nöjd med miniatyrerna.

Utmanad!

Jag har blivit utmanad av Fertilitetsturisten!

Vad gjorde du för 10 år sedan?
1998, började livet på resande fot. Var på projekt i England - trist jobb, kul socialt, lite romantik som dock fick ett abrubt slut pga kulturella skillnader i drogliberalism..., Finland - kul jobb trist socialt, Kina - fantastiskt på alla sätt, Frankrike - ensam i ett industriområde, en halv baguette och Baby bel ost ensam på hotellrummet varje kväll.

Vad gjorde du för ett år sedan?
Var på gång att göra mitt 5:e inseminationsförsök som också skulle misslyckas. Var på skidresa i Italien, det var härligt.

Tre snask du gillar?
Sura nappar, vaniljfudge, sura vingummin (fudgen och de sura godisarna kan med fördel blandas)

Tre sånger du kan hela texten till?
Främling, Balladen om den kaxiga myran, Bra vibrationer (dra nu inga slutsatser av detta angående min musikpreferens...)

Vad skulle du göra om du var miljonär?
Läsa till läkare. Om det var flera miljoner skulle jag bo i mitt drömhus också.

Tre dåliga vanor?
Kan vara riktigt lat, kan lätt spendera en hel dag i soffan. Är en "5-i-12-människa", tidspress ger mig inspiration, brist på tidspress och utmaningar gör mig apatisk. Svårt att dölja vad jag tycker, både när jag håller med och definitivt när jag inte håller med.

Tre saker du gillar att göra?
Laga mat till fler än mig själv, fixa och trixa hemma, åka båt, bada och sola på västkusten.

Tre saker du aldrig skulle klä dig i eller köpa?
Hotpants, stentvättade jeans, fula skor i fult skinn från billig skoaffär.

Tre favoritsaker?
Mitt lägenhet! Alvar Aalto tulpanvas, ett litet bord från G.A.D

Jag utmanar i min tur Ensamma Matten och GoGetLife!